gersnöd, då Jutland. blef krigets skådeplats.
KVi hafva under alla dessa sammanstötande
olyckorX, heter det vidare, Småst afträda
till svenska kronan de rättigheter till konun-
gariket Norge, som. vi ärft af våra förfäder.
Vi afhålla oss från att skildra de gsorg-
liga känslor, som sönderslitandet af bandet
mellan båda rikena förorsakar oss. Hvarje
dansk, hvarje norrman skall säkerligen kunna
sluta sig derfill af hvad han sjelf känner;
Sådana officiela meddelanden föra oss ju
händelserna temligen in på lifvet, men de
äro dock blott en dålig ersättning för den
kännedom om den offentliga meningen, som
skulle kunna hemtas af sjelfständiga: utta-
landen i de olika organerna. Emellertid före-
komma då och då enstaka yttranden, hvilka
låta oss få en inblick i tidens stämning, och
en inblick, gom visar att sorgen öfver för-
lusten af Norge trädde fullkomligt i skug-
gan för glädjeu öfver den lycksaliga fred,
som nu hade aflöst kriget. Af tacksamhets-
gväden och af festligheter både i anledning
af Konungens födelsedag den 28 januari oeh
efter hans återkomst till Köpenhamn den 6
februari, då residensstaden åter njöt af den
lyckan att inom sina vallar famna BH, m:t
konungenX, såsom det heter i Dagen —
framgår, att man väl offrade Xtvillingriket
en deltagande tanke, men dock först och
främst gladde sig öfver de lugna tidernas
återvändåinde och beundrade Fredrik VI:s
politiska visdom. .
Så qväder fullmäktigen i kungliga lands öf-
ver- samt hof- och stadsrättens justitiekontor
och juris kandidatenY O. Tidemandi anledning
åf def nyaste Chof- och statsrättsliga akten