gersnöd, då Jutland. blef krigets skådeplats. KVi hafva under alla dessa sammanstötande olyckorX, heter det vidare, Småst afträda till svenska kronan de rättigheter till konungariket Norge, som. vi ärft af våra förfäder. Vi afhålla oss från att skildra de gsorgliga känslor, som sönderslitandet af bandet mellan båda rikena förorsakar oss. Hvarje dansk, hvarje norrman skall säkerligen kunna sluta sig derfill af hvad han sjelf känner; Sådana officiela meddelanden föra oss ju händelserna temligen in på lifvet, men de äro dock blott en dålig ersättning för den kännedom om den offentliga meningen, som skulle kunna hemtas af sjelfständiga: uttalanden i de olika organerna. Emellertid förekomma då och då enstaka yttranden, hvilka låta oss få en inblick i tidens stämning, och en inblick, gom visar att sorgen öfver förlusten af Norge trädde fullkomligt i skuggan för glädjeu öfver den lycksaliga fred, som nu hade aflöst kriget. Af tacksamhetsgväden och af festligheter både i anledning af Konungens födelsedag den 28 januari oeh efter hans återkomst till Köpenhamn den 6 februari, då residensstaden åter njöt af den lyckan att inom sina vallar famna BH, m:t konungenX, såsom det heter i Dagen — framgår, att man väl offrade Xtvillingriket en deltagande tanke, men dock först och främst gladde sig öfver de lugna tidernas återvändåinde och beundrade Fredrik VI:s politiska visdom. . Så qväder fullmäktigen i kungliga lands öfversamt hofoch stadsrättens justitiekontor och juris kandidatenY O. Tidemandi anledning åf def nyaste Chofoch statsrättsliga akten