EEE rasar
Svenska arbetare i Paris.
Det har i år lefvat ett icke så ringa an-
tal svenska arbetare i Paris. De tillhöra
många särskilda yrken. Några af dem ut-
öfva yrken, i hvilka svensken hunnit lika
skicklighet med den stora verldsstadens
näringsidkare. Dessa arbetare berga sig;
och blifva de länge qvar, kunne de till och
med samla något, om de äro ordentliga och
sparsamma. Men flertalet kommer dit för
att lära sig mer än de kunna förut, och för
dessa är det nästan omöjligt, äfven om de
ständigt hafva arbete (hvilket i många yr-
ken ej kan vara händelsen) att försörja sig
utan att ega andra tillgångar.
När kriget bröt ut, blef det stagnation i
många yrken, och ju längre kriget fortgick
desto större blef arbetslösheten. Kunde en
arbetsgifvare ännu sysselsätta några händer,
valde han naturligtvis i främsta rummet
sina landsmän att stanna qvar och lät ut-
ländingarne gå. Det blef stort bekymmer
bland de svenska arbetarne. Man visste
dessförinnan icke hur många der var. I de
goda tiderna såg man i den svenska arbe-
tarekretsen aldrig till en mängd kamrater,
hvilka kommo fram ur den vidsträckta sta-
dens spridda gömslen först när nöden tryckte
dem. Hr Wessbergs restauration var den
rällmännaste samlingsplatsen. Hr Wessberg
är en man, som aldrig kan tillsluta sitt
gästrum för en svensk derför att denna ej
kan betala hvad han förtär. Mången lands-
man har under tidernas lopp haft honom
att tacka för att han kunnat lefva tills det
blifvit bättre tider. Äfven nu, vid den svå-
raste af alla kriser, har hr Wessberg offrat
sig för sina landsmän. Men numera är det
troligen slut med hans förmåga dertill.
När guvernören uppmanade fremmande att
alägsna sig från Paris funnos der åtskilli-
ga svenska arbetare som voro nog lyckliga
att kunna följa rådet, hvartill af sven-
ska ministern åt behöfvande erbjöds half bil-
jett till Havre eller Calais och 15 frank i
reshjelp. Men hvart sedan? När man kom-
mer till Calais eller Havre med två tomma hän-
der är man under kriget föga bättre deran
än i Paris. Många kunde derför ej begag-
na ministerns godhet. De måste förblifya
der de voro, fastän ingen utsigt till berg-
ning gafs. Redan den 1 september fanns
det få svenska arbetare i Paris som hade
något arbete. Numera ges det väl knappt
någon som har det.
Detta förhållande gaf vår ordinarie korre-
spondent derstädes anledning att redan den
14 september nppmana till bistånd åt be-
höfvande svenska arbetare i den franska
hufvudstaden. Brefvet härom var infördt i
numret för den 28 september. Nya Dagligt
Allehanda tog benväget upp detta upprop till
allmänheten. Tyvärr har det burit särdeles
ringa frukt — mindre än någon insamling
som vi föranstaltat.
I förrgår kom oss tillhanda ett med bal-
long från Paris afgånget bref från en af
skandinaviska föreningens i Paris styresmän,
dekorationsmålaren hr 8. V. Rubenson (från
Göteborg). Det var stäldt till utgifvaren
af denna tidning. Vi meddela deraf hvad
som rörer nu ifrågavarande ämne:
i Paris den 1 oktober 1870.
; I det hopp att ni erhållit det bref från
eder pariserkorrespondent, deri meddelan
gjordes om den behöfvande ställning, i
