hå Årsovreend se VEVURARLVI,j MYJLARAG Uv HAJ iLlaAL
hvarandra på det sätt, att det ena slage
är skuret ur öfverskorpa, det andra ur un-
derskorpa. Förnämsta nöjet tyckes dock
vara blindbock. Kring de båda bockarne,
hvilkas område är utmätt genom två vid
en i marken nedslagen påle fästa, lika
långa rep, stå i en vid krets hundratals åskå-
dare; och då det efter långt sökande lyckas
någon af de båda blinda att få fast i sin
motståndare och med en sammanvriden hand-
duk duktigt genomprygla honom, utbrista
de publiken representerande åskådarne i ett
verkligt jubel. Äfven kapplöpning på
ett ben försätter åskådarne och deltagarne
i hänryckning. Mindre oskyldiga än dessa
och liknande förströelser voro hasardspel
om penningar, men sådana äro nu strängt
förbjudna; Emellertid gick det dervid helt
kavaljeremang till väga: insatserna bestodo
ej sällan i napoleondorer. Så spelades det
bekanta krona och klafveX till och med
med guldmynt på 10 och 20 frank. Frans-
männens sätt att vara har för öfrigt i sin
helhet fullkomligt karakteren af ett gladt
lägerlif, sådant man väl kunnat se det i
det berömda lägret vid Chålons.
Låtom oss nu vända oss till turcos, hvilka
hittills blott varit oss bekanta genom skiid-
ringar, men: hvilka vi nu se för oss iverk-
ligheten. — Flertalet af dem tillhör de i
provinsen: Constantinehs bergland : boende
kabylstammarne och äro till kroppsbyggnad,
Ansigtsbildning. .och hudfärg icke lätt att
skilja från fransmännen. Dock kan man
vid närmare efterseende märka enskilda et-
nografiska kännetecken. Men det finns också
bland dem kopparfärgade och svarta, hvari-
bland några utmärka sig genom en exem-
plarisk fulhet. Det är det inre Afrikas barn,
hvilkas slätrakade hufvuden (så när som på
en tofs midt på hjessan) och ansigten tyckas
skina af fett. En af de:svarta, en lång
och smärt ung man på omkring 20 år, som
härstammar från Sudan, det stora område
som söder om Sahara sträcker sig mot eqva-
torn, är:deremot:synnerligen välbildad. Hans
regelbundna anbigtsbildning påminner om de
hufvuden, som man ser på fornegyptiska mål-
ningar; han kallas i lägret den sorgsneX, ty
öfver hans nästan qvinliga, veka och milda
drag ligger ett uttryck af den djupaste me-
larkoli. Man säger, att han längtar till sitt
aflägsna hem. Hela den unge mannens upp-
trädande är så vinnande och inger så myc-
ket deltagande, att man knappt vill taga
sina ögon från honom. Hur gammal den
sorgsne är vet han icke sjelf, och nästan
alla dessa afrikaner lefva ien lycklig okun-
nighet i fråga om sin ålder. Hvad reli-
glonen beträffar; äro de verkliga turcos mu-
hamedaner, men det finns i deras leder
också infödda fransmän, hvilka känt sig
dragna till turcos-regementerna af unifor-
men, kärlek till det otvungna lefnadssättet
m. m. Turcos språk är nästan uteslutande
deras hemlands, och blott få ha kommit så
långt, att de förstå och tala franska. En
ung, välväxt man med intagande sätt, ett
Parisbarn och mnu turco, tjenar våra offi-
cerare till tolk, ty han talar både arabiska
och ganska god tyska.
Liksom bland de infödda franska solda-
terna, finns det också bland turcos ynglin-
gar och redan åldriga män. Vi sågo en
med grått hår och skägg. En af dem hade
slagits i Algerien, Italien och Mexiko, och
då man såg på det hederstecken, som prydde
hans bröst, rätade han på sig med ett uttryck
af sjelfbelåtenhet: En annan bar i ett snöre,
som hängde snedt öfver bröstet, ett helt
garnityr af amuletter, omkring 10 små lä-
derväskor af olika storlek, ungefär sådana
som våra moderna små visitkortsböcker.
Några voro prydda med broderier. I hvar
och en af väskorna förvarades små skrifna
lappar, af hvilka den ena hade kraft att
skydda mot fiendtliga kulor, och en annan
mot död i främmande land, åter andra mot
feber och andra olycksfall. Turcos uniform
är fantastisk och pittoresk. På hufvudet
bära de en fez eller en turban af brokigt-
tyg. Den korta jackan, hvilken under be-
nänmningen suav-jacka upptagits -i mode-
verlden, är brokig, med blått, rödt och grönt
såsom förherrskande färger. Såsom tillägg
till toaletten tjena guldringar, med hvilka
nästan hvarje finger är försedt. En skämt-
sam turöo bar i stället för perlband en för
goda katoliker uppbygglig rosenkrans kring
halsen. Bländ negrerna hade några sökt
att försköna sig genom tatueringar i ansig-
tet och på armarne.
Hvad- för öfrigt våra afrikanares-seder be-
träffar, får man både af deras uppförande
i lägret och af deras yttre menniska det
intryck, att de äro bättre än sitt rykte:
Endast med mitt och ditt faller det sig
icke så noga. En af dem svarade med verk-
lig barnslig öppenKet att han varit röfvare,
då vi frågade honom hvad han varit innan
han blef soldat. Turcos roflyscnad är känd,
och de mänga pguldringarne, fickuren (af
hvilka vi hos en turco sågo två vackra ex-
bmplar) ock guldmynten i deras portmonnäer
tyckas bekräfta -den totala missaktning för
andräs egendom, söm man förevitar kaby-
lerna. En turco har också i lägret haft
för långa fingrar och. förgripit sig på en
kamrats kassa, -- Tillv straff Ack han fera
immar stå bunden vid en kanon och titu-
eras nu med öknamnet le voleur (tjuf-
ren).
XX AEXXEARERRRR RR RE