Politiska nyheter. Napoleons manifest är till hufvudinnehållöt redan kändt af en tidning i Wien Neue ffeie Pressel. Detta blad har ofta underrättelser i första hand från diplomater, och döt är icke omöjligt att den nu är riktigt underrättad. Tydligt är i allt fall, att hvad tidbitgen låter Napoleon ämna säga, är just hvad han i sin nuvarande ställning antagligast skall säga. Dot heter: Napoleon uppmanar fransmännen, hvilkas historia på det innerligaste är sammanvuxen med hans egen, och hvilka med honom delat lycka och olycka, att återvinna sin fattning, hvaäröm äfven hån bemödar sig. Härefter följer en framställning af krigets uppkomst och af orsakerna till det olyckliga sätt, hvarå armån fördes ända till olyckan vid Sedan. Kejsären vältår icke hela skulden på andra, men icke höller främställer han sig sjelf såsom den enle eller ens def mest felaktige. Han förmanar natiofen att sluta fred, varnande henne för den med dubbelt förderf hotande fåran som ligger i krigets fortsättande mot en stridsfärdig, välrustad fiende, under det att ett inbördeskrig hotar att utbryta i följd af anaärkien inom landet. Härefter öfvergår kejsaren till att erinra om de Hårda slåg och stora förluster Frankrikö i förra tider lidit utan ått fördenskull blifva neddraget från sin ställning somstormåkt, och han kländrar starkt de män, hvilka begagnat sig af hans och folkets olycka till att Tfycka åt sig makten och göra sig till förtädare mot fäderneslandet (!!). Slätligen yttrar kejsaren, i det han prisar folket för dess fosterländska nit och armån för dess tapperhet, att han af fransmännens gödå förstånd väntar att de snart skola återvända från sin (republikanska) villfarelse (!!). Är detta referat af det väntade manifestet riktigt, så vittnar det om att Napoleon redan återvunnit sin fattning och att han både vid Sedan kar spelat och fortfarande på Wilhelfishöhe sköter sina kort med stor skicklighet. Inrikesministern Gambetta har utfärdat följande proklamation: CMedborgare! I dag skrifva vi den 21 september. För 80 år sedan, på samma dag, grundlade våra fäder republiken och svuro hvarandra att lefva fria för de främlingar, som inkräktat fäderneslandets heliga jord, eller att falla i striden. De höllo sin ed; de segrade, och 1792 års republik har i männens minne qvarstått såsom en symbol af hjeltemod och nationel stolthet. Den på stadshuset under det entusiasmerade ropet: Lefve republiken! tillsatta regeringen kunde icke låta denna dag gå förbi, utan att helsa den såsom ett stort exempel. Måtte den mäktige ande, som besjälade våra fäder, också genomtränga ogs, och vi skola segra! Låtom oss i dag ära våra fäder och låtom oss, liksom de, förstå att tilltvinga oss segren, i det vi bjuda döden trots! Lefve Frankrike! Lefve republiken! Från Rom telegraferas den 26 september: Folket har förstört COsservatore Romanos tryekeri. Cadorna innehar också den politiska makten och regerar i egenskap af kunglig kommissarie. Bestående lagar förplifva tillsvidare oförändrade. Rättvisa skipas i Victor Emanuel den 2:dres namn, konung af Italien med Guds nåd och folkets vilja. Sedan kardinal Antonelli tagit afsked från statssekreterare-embetet, har kardinal Capalti intagit hans plats. Af de i Tuilerierna funna papperen är första häftet redan utgifvet. Deri förekommer, bland annat, ett bref från Jecker, som för. mexikanska frågan och som lär innehålla mycket komprometterande upplysningat om. den aflidne hertigen af Morny, som deltagit i denna olyckliga affär. Säsom ett bevis på hur franska hofvets skyddslingar skötte sina affärer, berättar äCloche, att Clement Duvernois, så länge han utgaf SPeuple frangais, dagligen åfregeringen grn Are 20,000 stämplade tidnings. blad; Pi salg afsatte emellertid Enea Qförpstlarr BER om dagen ; de öfriga 12 till 14, 000 stämplade bladen sålde