gröd og Flödet samt delikata kranskakor
och ledsagar mig omkring på spårvagn och
KjöreturerX till museer, teatrar, Tivoli, zoo-
logiske Have, stadens -vackra omgifningar
samt till Vartou, der gamle Grundtvig pre-
dikar. Jag trifs utomordentligt väl i hans
sällskap, trots hans afguderi för det konsti-
tutionela konungadömet och hans hat till
preussiska folket.
Efter denna långa introduktion får jag
Presentera mig från CKongens By, på hin-
sidan Sundet, hr Sörensens Födeby.4 Det
kostar så litet att komma hit, bara 1 rdr
om söndagarne och 1 rdr 50 öre om hvar-
dagarne, tur och retur, om man är folk —
något mera om man är eller vill vara bättre
folk,t och hvem vill icke det, om kassan
räcker till?
I går, den 17, hade arbetarne i Köpen-
hamn en fest af den anledning att Arbei-
derforeningen af Attenhundrede-og-treds då
fyllde sitt 10:de år. Delegerade från en
mängd . svenska och danska föreningar voro
tillstädes. En sådan fest är i min smak,
lika väl som i hr Sörensens, hvarför jag
skaffade mig tillträde.
C. V. Rimestad, Yarbetarekungen4, för-
eningens fader och dess barndoms vårdare,
sitter i fonden och presiderar, och vid sidan
om honom hans vän rådman Falkman i
Malmö, humorist och f. d. riksdagsman. Det
är han, som i egenskap af borgaresångför-
eningens : mångårige . ordförande inledt den
vänskapliga förbindelse, som eger rum mel-
lan arbetarne i Malmö och Köpenhamn, hvil-
ket kan sägas vara ett godt stycke skandi-
naviskt arbete. Den ungdomlige veteranen,
öfverstlöjtnant Engman, Lunds arbetareför-
enings ordförande, den begåfvade talaren
professor Holten och skalden, rådman Jung-
bäck i Malmö, hvars älskliga sångmö under
många år slitit ondt, inklämd mellan brott-
målsransakningsprotokoller, intaga äfven he-
dersplatser ; derpå följa professorer och an-
dra vetenskapsmän, äfvensom delegerade från
de främmande föreningarne och till sist långa
bord, fullsatta med föreningsmedlemmar. Den
plats vi intogo vid festens början bibehölls
till slutet d. v. s. i 4 å 5 runda timmar,
hvarunder man var hindrad att samtala med
andra än sina bordsgrannar. Det brukas så
i Danmark, men den seden importera vi icke.
Tal i mängd, goda och medelmåttiga, en
stormande musik, telegrafhelsningar från
svenska och norska arbetareföreningar, mat
i öfverflöd och goda viner. En ståtlig ar-
betarefest! Sånger utdelas och sjungas och
skalderna sitta bland oss och klinga så vän-
ligt med arbetets män. Snillet och vetenska-
perna närma sig arbetet. Så bör det vara,
och fördelarne blifva ömsesidiga.
I vårt eget land händer någon gång att
vetenskapsmannen i föredrag delgifver arbe-
taren vetenskapens frukter; men i sådana
fall glömmer man aldrig att behandla arbe-
taren såsom ett barn, som behöfver mjölk
och icke stadig mat. Man ger honom en
andelig bespisning af valda stycken, som
framför allt icke få stå i ringaste motsats
till: de. ortodoxa lärosatserna. Danmarks ve-
tenskåpsmän se i arbetaren en man, som kan
höra allt och sjelf döma. Vid ifrågavarande
fest uppfattade professor Holten syndafallet
sågom en stor välgerning och tackade Gud
för det han förbannat masken och sagt till
Adam: du skall äta ditt bröd i din anletes
svett.4 CDet var en välsignad förbannelse,
tyckte han, ty hvad hade vi att göra ien
trädgård, der maten erbjöd sig från hvar
gren, der för alla behof på förhand var sörjdt,
der lejon och tigrar gingo omkring, utan
att ens känna behof att äta upp någon
af oss. Nej, sannerligen; i en sådan träd-
gård måste lifvet hafva blifvit odrägligt.
Det är först arbetet, som ger lifvet behag.
0. 8. V.
Jag uttryckte för en annan professor min
förvåning öfver denna frispråkighet och er-
höll till svar att prof. H. väl kände att ar-
betaren hunnit öfver det stadium, då han
tror blindt. Vi tycka icke om den blinda
auktoritetstron, anmärkte han, Soch derför
ge vi arbetaren något att tänka på. Han
har förstånd och kan döma och sluta, om
än icke med den lätthet och skärpa som
den en vetenskaplig bildning förlänar, och,
tillade han, såsom svar på en anmärkning,
våra prester, som fått del af vetandets
välsignelser, inse detta lika väl som vi, eller
bättre, ty de umgås med folket och känna
det i grund och botten4. Är det icke för-
underligt? Danska statskyrkan skakas än-
dock — eller derför — mindro i sina fog-
ningar af den påträngande rationalismen än
den syenska.
Föreningen af 1860 har verkat välsig-
nelserikt på de arbetande klassernas upp-
lysning och bildning genom föredrag och
undervisningskurser. Sådant arbete har in-
gen annan förening gjort i den vägen. Nu
vill den bygga sig eget hus nästa sommar,
penningar dertill har den till en del.
Og Muren skal reises så tyk 08. så dröi,
at Kiv og Vrövl ei Veien ind kan vindo,
og Hallen skal tömres så vid og så höi,
att Brödrene hos os en Plads kan finde,
hver en Stue skal mures efter Sandheds Vinkelmål,
og Loftets Bue stöttes med Villiens starke Stål,
og Ovnens Lue ildnes med det varmende Bål,
der lyser som en Baun fra Tankens Tinde.
Og Taget skal kneise så höit imod Sky,