204 —
i Claires ficka? Unga fickor bruka vanligen
bättre gömma biljetter rörande hemliga kär-
leksmöten. Hastigt genomögnade Kan de tio
rader brefvet innehöll.
— Intet datum, mumlade han, ingen post-
stämpel, ingenting . . .
Claire hörde icke detta; alla Hennes tan-
kar rörde sig kring frågan: Huru finna be-
vis om: att mötet med Albert - verkligen egt
rum.
— Min herre, utbrast hona plötsligen, det
händer ofta att man observeras, då man ön-
skar och tror sig vara allena. Fråga, jag ber
er derom, allt tjenstfolket i farmors hus; må-
hända har någon af dem sett Albert.
— Fråga era betjenter! . . . Hvad tänker
ni på, min fröken?
— Ni inser att jag derigenom skulle bli
svårt komprometterad; men hvad gör det, min
herre, om blott hans oskuld derigenom kom-
mer i dagen?
Herr Daburon kunde icke annat än beundra
henne.
Hvilken. sublim sjelfuppoffring hos denna
unga flicka, vare sig hon nu talade sanning
eller icke! Han förstod att uppskatta det våld
Hon sedan en timma gjort på sig sjelf, han
som kände så väl hennes karakter.
— Detta är icke allt, tillade hon, nyckeln
per som jag kastade till Al-
bert, har jag ej fått igen. Jag erinrar mig
det nu; vi glömde dem bada, Han torde ha
-—