— TT
förblef Tabaret till det yttre lugn och öd-
mjuk. Detta kom sig deraf att han ville
fortfarande stå i sådant förhållande till em-
betsmannen att han kunde följa ransaknin-
gens gång steg för steg d. v. s. omedelbart
efter hvarje förhör bli underrättad om hvad
dervid förekommit.
Han slutade med att bedja om tillåtelse att
få tala några ord med Albert; han tänkte
att till tack för hans tjemster denna ynnest
skulle kunna bli honom bevisad. Han ön-
skade blott språka med den unge mannen i
tio minuter utan vittnen.
Herr Daburon afslog denna anbållan. Han
förklarade att för det närvarande måste fån-
gen hållas i cell och hindras från att med-
dela sig med någon menniska, eho:det vara
månde. j
Säsom en tröst, tillade han att om tre el-
ler fyra dagar skulle han möjligen icke så
fast vidhålla detta stränga förbud, emedan,
efter all sannolikhet, förhållandena till dess
väsentligen förändrats,
—-Er vägran är grym, min herre, sade
gubben Tabaret; emellertid - förstår jag era
motiver och vill ej vara envis.
Detta var det enda yttrande han fällde,
som kunde anses innebära en : klagan. Och
han aflägsnade sig nästan genast, af fruktan
för att har icke skulle kunna beherrska sitt
dåliga lynne.
Han kände att, förutom den. outsägliga