och redo ända intill byn, dit fienden hade
dragit sig tillbaka. Underofficer Golz red med
en patrull på två man åt venster, jag med
två man åt höger. Von Vöigts-Rhetz med 16
man följde vägen genom byn. Just som jag
från min sida på en smal väg vek af inåt
byn, fick jag se dragonerna, hvilka, då de
fingo se oss, grepo till flykten. Byn hade in-
gen annan hesättning och invånarne sade, att
endast fiendtliga patruller varit der. Jag sän-
des med två man förut såsom piket. Omkring
1,000 steg från byn är en skog. Der kunde
man genom kikaren urskilja folk i grå rockar.
Jag gjorde halt och rapporterade. Löjtnanten
kommenderade: I traf framåt! Då jag kom
till skogen, sprungo minst 12 nationalgardister
fram ur småskogen, men i stället för att skjuta,
kastade de rubb och stubb ifrån sig och sprungo
öfver vägen in i den skog, som sträcker sig
ända fram till Thionville. Något längre bort fingo
vi sigte på dragonerna. Voigts-Rhetz sade
nu: Vi måste ha dem, jag litar på er! —
Godt! — Jag utvalde fyra man, hvilka gerna
följde med; vi redo i traf, spejande åt alla
sidor, hjelmarna fasttryckta på hufvudet och
sabeln i handen. Då dragonerna åter fingo se
oss, styrde de kosan åt byn Teutz till; vi
sprängde framåt i karrier, och i karrier genom
byn, hvars invånare flydde åt alla sidor in i
husen, och efter dragonerna. Vi hade ridit
ungefär hundra steg, då vi hörde de våra
komma efter oss i karrier. Jag kände ingen
fruktan i detta ögonblick. Dragonerna — de
voro fyra — slogo hästarna med sablarna,
ilade framåt och vi efter. Hästarna flämtade,
men vi använde sporrarne. Voigts-Rhetz, hvars
häst sprang bättre än våra, red i fatt oss och
slöt sig till oss. På 20 stegs afstånd från
karlarne sköt Voigts Rhetz, men alla skotten
i hans revolver klickade. Jagten gick framåt,
och vi befunno oss ett, tu, tre framför en vind-
bro och sågo folk springa i alla riktningar.
Vi voro vid Thionvilles vallar. Då brakade
plötsligt några skott; Voigts-Rhetz kommen-
derade: Vänd! Vi rida i traf ett stycke
tillbaka. Kulorna flögo långt öfver oss; ingen
träffades men en häst sårades. En karl kom
springande efter oss och bad att vi skulle taga
honom med. : Det var en preussisk fånge, som
på vallarna och i Thionville hade hållit på att
hugga. ved och stufva proviant. Han berät-
tade oss, då vi gjorde halt, att vakten i por-
ten genast hade kastat geväret ifrån sig och
sprungit sin väg, då dragonerna sprängde fram.
Han (fången) hade begagnat sig af tillfället
och sprungit sin väg då han fick se oss. Han
säger, att Thionville blott är besatt af två
sqvadroner: dragoner och nationalgarde och att
man -hyste en: gränslös fruktan för preussarne.
Då vi satte oss i marsch fingo vi se en fransk
soldat; att spränga fram och taga honom till
fånga var ett ögonblicks verk, ehuru karlen
ej ville antaga pardon. Det var en national-
gardist; Jag förde framvbonom till löjtnan-
ten ; två andra af de våra hade tagit reda: på
den med tre-hästar förspända dragon-fourage-
vagnen och förde den med sig. Fången sat-
tes på den och det bar :af i traf genom byn,
ty vi trodde, att fienden: skulle förfölja oss,
hvilket dock icke inträffade. Vi redo åter till-
baka ända till. Kedange. Der tillförde oss in-
vånarne kött och vin i riklig mängd och bådo
088 att bara inte förstöra husen. Sedan vi
rastat en timme, befallde löjtnanten mig att
med två man, rapporten, vagnen och fången
uppsöka regementet. Således återigen framåt
— jag var alldeles uttröttad — från rege-
mentet till divisionen, der jag måste berätta
grefve von der Gröben detaljerna. Han tryckte
min hand och sade; att det var bra gjordt,
gick sjelf med mig till regementschefen och
sade, att jag ännu denna natt skulle begifva
mig till generalkommandot, aflemna fången
och afgifva rapport. Som min häst icke för-
mådde mer, fick jag en vagn. - Jag aflemnade
ången i Vavizp sach afmef skriftlig —-rr-—t, fv
fänfion Jag lick: mottaga m nga eloger. Qene-
ral. Steinmetz lät gifva mig mat och två bu-
teljer vin, gaf mig order att genast öfverbringa
och jag hade just påbörjat detta bref, då jag
måste återvända till Varize. Som jag måste
passera genom våra förposter, fick jag full-
makt att, om jag så funne nödigt, medtaga
betäckning, hvilket jag också gjorde från sista
fältvakten. Vägen gick mellan våra och de
franska förposterna och jag kom lyckligt fram.
Paris befästningar.
Om ställningen i Paris och arbetena på dess
sättande i försvarstillstånd skrifver en korre-
spondent till Times den 21 augusti:
I Paris bereder man sig på det värsta. På
siffran kan!jag ej uppgifva antalet af personer,
som äro sysselsatta med arbeten för Paris
försvar, men mycket stort måste det vara, och
inom kort tid skola väl äfven alla fästnings-
verken kring Paris vara i fullkomlig ordning.
Så lång tid måste det väl åtminstone dröja,
innan man får se tyska trupper utanför Mont-
martre. Till och med dessa vänliga spåmän,
som dagligen förutsäga Frankrikes fall och
förödmjukelse, skola medgifva, att Paris ännu
har åtta dagar att bereda sig på. Antag till
och med att Bazaine är kringränd- och att
Mac Mahon- är urståndsatt att skynda honom
till hjelpy så skall dock mången soldat ännu
bita i gräset, innan dessa båda armåer äro
öfverväldigade. I alla händelser förspilles icke
ett enda ögonblick i Paris. En försvarskomitå
har blifvit bildad derstädes, hvilken består af
general Trochu samt flere andra: generaler
utom :krigsministern och ministern för de of-
fentliga arbetena: Thiers kan sägas höra till