fra EE
Franska lagstiftande kåren.
Sammanträdet den 26 augusti.
Före öppnandet rådde den lifligaste oro.
Somliga ledamöter visste att Bazaine och
Mac Mahon voro förenade, andra att den
mot Paris anryckande armån stannat, åter
andra att åen fortfarande ryckte fram och
att den innan kort skulle stå utanför Paris.
När: sammanträdet var öppnadt framkal-
lade hr Ordinaire en förskräcklig storm ge-
nom att fråga regeringen om den icke äm-
nade hålla - de af fienden besätta landsde-
larne skadeslösa, tilläggande att fdennaska-
deersättning : borde betalas af hr Bonaparte,
som vi ha att tacka för detta krigs alla fa-
sort. Talmannen klandrade strängt detta
språk, dock utan att kalla talaren till ord-
ningen,
När stormen lagt sig, uppträdde inrikes-
ministern: i tribunen och: afgaf följande för-
klaring:
Vi hade i går och i förrgår trott oss kunna
hoppas att fienden skulle hejda sin rörelse
mot hufvudstaden, men underrättelser som in-
lupit i natt och denna morgon gifva vid han-
den att han tvärtom fortsätter sin marsch på
Paris; dess invånare böra således bereda sig
på att uthärda en belägring.
Det vår första gången efter olyckorna
den 14—18 aug., som regeringen otvetydigt
yppade den verkliga ställningen. Kamma-
ren mottog dock meddelandet med beun-
dransvärdt lugn och kallblodighet och den
sysselsatte sig derefter endast med förslag
om hufvudstadens underhåll och proviante-
ring. Till svar på flere förfrågningar angå-
ende Paris omgifningar erinrade ministern
David i bestämda och manliga ordalag med-
borgarne om att de måste underkasta gig
alla slags uppoffringar. Vi skola blifva nöd-
sakade, sade han, att förstöra egendom, att
rödja Tfältet öppet omkring Paris; vi vädja
till befolkningens patriotism och vi räkna
på den.
4Patriotism skall icke blifva saknad hos
någon, svarade hr Thiers, och dessutom lärer
väl inses att när regeringen nödgas följa
sin smärtsamma pligt, betryggar den mera
än skadar medborgarnes bästa, enär deras
egendom i alla händelser, tillika med deras
person, skulle bli öfverlemnmade åt alla in-
vVasionens fasor.
Hr de Choiseul och Jouvencel klaga att
prefekterna i deras hemorter några dagar
förut tillkännagifvit för orternas invånare
att de ej behöfde frukta att preussarne skulle
komrba samt att den deputerad, som ut-
spridde oroande rykten endast bedrefye anti-
dynastiska intriger. De åkerbrukare, som
blifvit bedragna af statsförvaltningen borde
erhålla godtgörelse. Man borde låta köst-
nadsfritt forsla spanmål till Paris. Handels-
ministern svarade att man icke kunde ut-
lofva dylika ersättningar.
Hr de Soubeyran, understödd af hr Dar-
blay, yrkar att allmänna spanmålsmagasi-
ner skola inrättas; hr CochEry attjernvägs-
bolagen må nedsätta frakten å lifsförnöden-
heter, som föras till Paris; hr Jules Simon
önskar att passagerareafgifterna må nedsättas
för qvinnor och ålderstigna män som vilja
lemna hufvudstaden. Det svaras att jern-
vägsbolagen äro villiga till de mest patrio-
tiska uppoffringar.
Hr Randoing anser att man bör ge alla
lyxhästar åt kavalleriet och ställa slagtkrea-
tur i de privata stallen, liksom i kavalleriets;
på det sättet skulle man kunna i Paris her-
bergera och föda 20,000 stycken hornboskap,
hvilket kunde hålla staden med färskt kött
i två månader. MHandelsministern svarar att
regeringen varit betänkt på detta och skall
vidtaga åtgärder som vida öfverträffa tala-
rens önskningar.
Sammanträdet slutas med en motion af
hr Keller, hvilken ett ögonblick åstadkom-
mer en liflig rörelse, men slutligen fram-
bringar ett vittnesbörd om kammarens foster-
landskärlek och enighet. Hr Keller föreslår
att kammaren skall under belägringen fort-
fara att håll sina sammanträden i Paris (jal
ja!). Men dess roll bör icke inskränka sig
till att öfverlägga; den måste taga sin an-
del i försvaret) och ett visst antal depute-
rade . . . (Alla! alla! Vi skola alla strida!)
ställer sig till regeringens förfogande.
