På marsch genom flendeland.
En engelsman följer med tyska sydarmån
genom Lothringen. Han berättar:
Befolkningen har blifvit alltmera fransk ju
längre vi ryckt framåt. Småningom ha de
tyska tungörnas antal minskats, nu hör man
icke vidare detta språk. Det märkes väl att
armån befinner sig i ett främmande land;
Från de elsassiska bönderna med sina dumma,
bekymmerslösa fysionomier ha vi kommit bland
menniskor, som med djup ledsnad se hvad
som tilldrager sig omkring dem. Den tyska
dialekt, flytande men ingalunda ren, som vi
hörde för några dagar sedan, har utbytts
mot ett slags bruten tyska, nästan obegriplig,
samt vid sidan af denna den mest klara och
otadliga franska. q
Så äro vi nu då ändtligen i Frankrike! Jag
har minst tjugu gånger bevittnat tankeutby-
ten, vid hvilka den ena interlokutören icke
förstått den andra. Sagen Sie mir, w0 ist
das Hauptquartier?4 Denna fråga besvarades
med: Ahl monsieur, nous navons plus du
cognac. Slika exempel förekomma i massa.
Soldaterna visa sig ganska hyggliga, om de
blott få hvad de anse sig ha rätt att fordra;
och ingenting i deras uppförande är egnadt
att väcka invånarnes oro. Men denna olikhet
i språk börjar göra det för hvarje dag allt
svårare för eröfrare och besegrade att med-
dela sig med hvarandra. Fransmännen bära
sina motgångar temligen lugnt; hvad som re-
tar dem är att höra detta främmande tungo-
mål ljuda i sina öron och att bli knuffade i
axeln, med förfrågan om de äro döfva. En
af: deras. favorit-teorier är den att alla civili-
serade menniskor förstå att, när så behöfves,
yttra sig på ett sätt, som är begripligt öfver
hela verlden, och nu ha de kring sig tusentals
män, de der visat sig vara nog civiliserade
för. att kunna ådagalägga chassepot-gevärens
oduglighet(?), och hvilka icke tala ett enda ord
som kan förstås. . Sådant kostar på våra häf-
tiga grannar. Men jag bör göra dem rättvisa,
jag bör göra båda parterna rättvisa; frans-
minnen. fördraga olägenheterna såsom det
anstår förståndiga menniskor, och tyskarne äro
hvarken ondsinta eller hämndgiriga. Jag kan
icke. säga annat än att allt hvad som uppen-
barar sig under vår marsch, bär vittne om
civilisationens inflytelse. Här ser man unga
flickor stå skrattande i stug-dörrarne, icke alls
rädda för några våldsamheter; och då vi pas-
sera ha likväl minst hundra tusen man gått
före oss samma väg. Så gick det bestämdt
icke till under trettioåriga kriget! Knappt för
femtio år sedan skulle något sådant ha varit
möjligt. Men i våra dagar sker det så. Byar-
nes flickor stå på en gång blyga och nyfikna
vid landsvägen för att få se prinsen och hans
stab rida förbi; de gamla sitta och gona sig
i: solskenet, skakande sina hufvuden under
samtal om de dåliga tiderna. Den ena minnes
år 1814, då de allierade tågade mot Paris;
en annan har sett någon del af Napoleon:den
förstes- armå och menar tro på att om. gamla
gardet funnes qvar i lifvet, skulle främlin-
garne nog bli tvungna att försvinna med det
snaraste. Jag märkte att de yngre, arbets-
föra männen sågo med dyster min på de långa
skaror som marscherade förbi dem; La belle
Frances krigsära är satt på spel; det :bedröf-
vade dem att se sitt land förtrampas af fien-
den. På det hela taget, är befolkningens upp-
förande lugnt och förnuftigt. Talar man vid
någon enskild, gör han en axelryckning och
säger leende: Ännu har icke vår tur kom-
mit; vänta tills kejsaren blir färdig!
Ströftåg af en preussisk kavalleri-
patrull.
En kavallerist från Köln berättar följande
om en rekognosceringsridt till fästningen
Thionville, hvilken, som bekant, ligger nära
Arve 1 Itån Metz vi .
Nyss återkom jag trav ct Atta tiltiaaeL sve
I byarne voro dörrar och fönster på det om-
sorgsfullaste tillstängda och man såg icke en
menniska, icke en lefvande varelse. Endast
på ett ställe såg jag en hund, som ängsligt
krupit intill en dörr. Så redo vi, ständigt
sjungande, genom flera orter, ända till något
mer än 1!, mil från Bouzonville, der vi gjorde
halt. Det var närmare kl. 2 på natten. Vi
lade oss framför hästarne och kl. 4 fortsatte
vi vår färd. Första truppen af tredje sqva-
dronen under löjtnant von Voigts-Rhetz var
kommenderad att betäcka divisionens flank och
undersöka vägen från Bouzonville till Thion-
ville. Jag måste således följa med. Tjugutvå
man starka trafvade vi åstad från regementet,
Vid första byn märkte vi på en höjd till hö-
ger två svarta punkter, hvilka rörde sig fråm
och tillbaka. Von Voigts-Rhetz befallde mig
och en man att se efter, hvad det var. Han
ansåg det vara fiendtliga vedetter. Jag red
dit och fann — två små träd, hvilka rörde sig
fram och tillbaka för vinden. : Tillbaka såle-
des; man skrattade hjertligt åt min rapport.
Vi passerade oantastade Bouzonville, Thion-
ville, Kådange och flera små orter. Utanför
Kåedange förstörde vi de till Metz förande te-
legraftrådarna: och redo med toma magar vi-
dare. Då vi ridit till kl. 11 och voro kom-
ne o mil från Thionville, rapporterade den
som red främst att fiendtliga dragoner visade
sig. Vi gjorde halt, redo i skridt uppför en
backe på vägen och fingo verkligen se dem
der nere i byn, sysselsatta med att lasta hafre.
Von Voigts-Rhetz lät oss rida på och sände
en patrull till venster för att undersöka byn
och mig med en patrull till höger för att un-
dersöka två gårdar. Der fanns ingenting: Teke