— d00 —
kunde icke vara en snara och ej heller ett
försvars-system. Han var då mycket stark,
denne man? Tvifvelsutan. Men Han hade
blifvit arresterad helt oförberedd. Aldrig hade
han kunnat: föreställa sig att misstaänkarne ge-
nast skulle falla på honom, medlem af en
bland landets yppersta ätter. Och det var
också näranog ett underverk att så skett.
Domaren borttog långsamt pappersoladen,
hvarmed han öfverhöljt dö samlåde matöoriela
bevisen.
— Vi skola öfvergå, sade han, till gränsknid-
gen af några föremål, som jag har förvarade här.
Kanske vå vill vara god öch komma litet när-
mare. Erkänner ni att dessa saker tillhöra er?
— Ja, min herre.:
— Godt. Må vi först tala om denna dolk.
Hvem har brutit af densamma?
— Jag, min herre; Det hände vid ett till-
fälle då herr de Courtivois var närvarande; så
att han torde kunna intyga sanningen häraf.
— Han skall bli hörd . . . Och hvar har
den afbrutna delen tagit vägen?
— Det vet jag icke. Derom bör Lubin,
min kammartjenare, tillfrågas.
— Han är redan tillfrågad; och han har
förklarat att han sökt -den förgäfves. Jag
vill anmärka att enkan blifvit dödad medelst
ett instrument, som väl kan vara denna dolk-
spets. Här har ni ett tygstycke, hvarpå mör-
daren aftorkat sitt vapen; dess form finnes,
kom ni Ber, Aftocs ad på ott par ställen,