Figaro berättar följande historia: Jin afton för någon. tid sedan vandrade en gåmmal, enkelt klädd man från bangården i Metz, dit han just anländt med tåget, genom staden och stannade -utavför prefekturen: Regnet; som föll. i strömmar, hade drifvit stådens-invånare, som Jledsnat vid att gå på jagt efter spioner, in i derag-hus, annars: -håde det nog blifvit fråga om främlingen med det annärkningsvärda utseendet. obehindradt kunnat nå sidbestämmelseort. Manrien vände sig till posten utanför prefekturen, denne mätte den genomblöte oeh med. smuts öfverstänkte gubben från: topp till.tå och skulle måhända visat bort denne, om ej hans militära instinkt röjt för honom att han stod framför em som var van att befallä. : Soldaten tillkallade portvakten, denne ordonnaänsofficeren vch denne general Reille, tilll ;kvilker den fräfomande säde: Säg till kejsareb, att general Char garnier önskaratt tala med hönom!Dessa ord hade en magisk verkan; kejsaren, som var ensam, lemnade generalen straxt företräde, ocn dessa två män, somepå 19 år icke talat vid. hvarandra, stodo nu ansigte mot ansigte. Sire, sade generalen, Frankrike är i fara. Jag är en gammal soldat, och jag kommer för att tillbjuda er min erfarenhet och min värja. Värjan kan måhända icke uträtta mycket, ty jag är 78 år, men jag tror att hufvudet ännu är redigt. Efter dessa ord stängdes dörren ch de båda ännen hade ett Kemligt samtal i två timmar. Då dörren åter öppnades, var det kejsaren som taläde. IL8t servera för generalen, sade han, sedan i imorse har han ej ätit någonting. Säg åt grefve dAure att en häst genast skall utväljas åt generålen och låt ställa i ordning hans rum, ban är en af våra, mina herraf! Sedan dess ha kejsaren och generalen varit oskiljaktiga. Den gamle krigare Kade kömmit så fort han fått underrättelsö om olyckorfå, hån förde ingenting med sig, utän till öch med linne och kläder måste man skaffa honom. x