Forbach) prinsen kommit upp på vägen till Verdun; 5:te divisionen, hörande till nämnde kår, angrep genast fienden och höll sig mot en betydandö öfrermakt tills 10de armekåren (Hannover), 17:de (Holstein) ock 25:te divisionen (Hessöh-Darmstadt) kommo till unds sättning. De sålunda förenade 6 divisionerna drefvo franska 4:de, 2:dra och 5:te kårerna samt gardet tillbaka i riktning mot Metz. Som, bekant har general Basaine rapporterat att det tvärtom varit han som tillbakaslagit Tyskarne; men då ban-två dagar derefter stridde närmare Metz, kan hansiecke hafra rätt häris--Deremot måtte uppgiftem i telegrammet att-tyskarne haft-framför sig4 armåkårer. vara oriktig; förmodligen var det blott delar af dem. — Att general Bazaine ej hamn undan den-tyskaÄR i x hå Norddeutsche Allgemeine Zeitung uttalar sig. på följande sätt om slaget vid-Rezonville och dess. följder: Hufvudstyrkan af den franska. armån, som befann sig på marsch till Verdunycaogreps i förrgår af våra trupper och tillbakakastades mot Metz, i motsatt riktning till sin. ursprungliga direktion. Slaget stod vid: Mars-laFour, en plats med,omkring 1,200 invånare, som ligger vid landsvägen mellan Meta och Verdun; omkring 1!2a syensk mil från, den försjnämnda och 2?3 mil från den sistoämnda staden. Nu blott ett par ord om den: oerhörda betydelsen af denna seger. Den tyckes till och med öfvergå en eventuel seger vid: Chålons. Den franska hufvudarmån är slagen, afskuren. från sin återtågslinie och, oafsedt. ett nederlags moraliska verkan på trupperna; inskränkt till att. spela en underordnad roll.som garnison framför fästningen Metz... Häraf följer, att de reserykårer, som äro samlade i Chålona och i Paris, men hvilka uppenbarligen icke ännu på länge skola kunna begagnas till strid på öppna fältet, eftersom. -de väl i motsatt fall skulle -ha sändts till Maas för att betäcka Bazaines återtåg, nu. äro ensamma. om att försvara vägen till hufvudstaden, och vi tro os8 icke vara för djerfva i våra förutsättningar, då vi antagit, att dessa trupper icke skola kunna. betraktas som något väsentligt hinder för vår marsch mot Paris, till och med om det skulle lyckas enstaka lemningar af den vid MarsJa-Tour slagna kåren att kasta sig mot Verdun och uppnå landsvägen till Chålons. x x x Högste betälhafvaren ötver badensiska truppernaj general: Beyer; utfärdade å-sin sida; följande förmaning. och varning till folket i Elsass: xEtt förmahingsoch varningsupprop till invånarne i Elsass! Jag måste säga eder ett allvarligt ordi Vi äro grannar. Under fredens dagar ha vi haft mycket ätt göra med hvarandra. Vitela samme språk. Jag tillropar eder: båt edra hjertans språk tala, låt mensklighetens röst råda. hos eder! Vi måste intränga i edert land. Mer hvarje menniskofif, hvarje egendom, som kan skonas, är i vårt öga en winst, som välsignas af religionen och den menskliga-sedlighetskänrslam Vi stå i fält . Beväpnade kämpa mot beväpnade i ärlig, öppen sirid, Do obeväpnade invånarne i städerna och på rattdsbygden skola vi skona. Vi skola hälla sträng manstukt. IE ersättning hoppas vi och jag fordrar det på: det strängaste — att landetsinbyggare afhälla sig från hvarje öppen eller hemlig fiendtligpet. TIP vår djäpa sorg ha uppresvingar, grymheter och våldsafmheter nödgat oss taga svär hämnd. Jag -hoppås: derför, att sockennämnder; prester, skollärare och familjefäder uppmana sina underlydabde att icke utöfva några fiendtligheter mot mina ssldkter. Hvarje olycka, som kan afvärjas, är en god gerning för den högste domaren; som råder öfver: alla menniskor. : Jag förmanit edor: Jag varfar sen Glömmen det icke! Chefen för den storhertigliga badensiska divisionen, generallöjtnant vow Beyer, — P. 3. Jag befaller; att detta upp anslås på rådhusen i alla städer och köpingar; oe vore det önskligt, om det blefve öfversändt till granndistrikten, Högste. befälhafvaren öfver andra tyska armån utfärdade, innan han lät sin armå rycka in på franskt. område, följande dagorder till trupperna i densamma : Söldatöf af 2.drå armen! I betfiiden den franska jorden. Kejsar Napoleon har-utan något skär förklarat Preussen krig, han och hans armåe äro våra fiender. Det franska folket har icke tillfrå-. gats, dm det ville förs ett blodigt krig med sina grannar, och något skäl till flendskap förefinnes eke. Kommen ihäg detta och visen: Frankrikes. edliga invånare, att två bildade folk i värt ärundrade, till och med då de liggali krig med varandra, icke glömma mensklighetens bud. Tän: ken. alltid på, hur det skulle edra föräldrar i hemmet, om en fiende en:dag, det Gud förbjude, ; ikulle öfversvämma våra provinser. Visen.frånsmännen, att det tyska folket icke blott är stort iv tappert, utan äfven hyfsadf och ädelmodigt srof ; endent Fredrik Karl, Prins af Preussen. Marskalk Bagaine besökte ofta kantonnemenan, medan franska armön låg utanför Metz.