Forbach) prinsen kommit upp på vägen till
Verdun; 5:te divisionen, hörande till nämnde
kår, angrep genast fienden och höll sig mot
en betydandö öfrermakt tills 10de armekåren
(Hannover), 17:de (Holstein) ock 25:te divi-
sionen (Hessöh-Darmstadt) kommo till unds
sättning. De sålunda förenade 6 divisionerna
drefvo franska 4:de, 2:dra och 5:te kårerna
samt gardet tillbaka i riktning mot Metz.
Som, bekant har general Basaine rapporterat
att det tvärtom varit han som tillbakaslagit
Tyskarne; men då ban-två dagar derefter
stridde närmare Metz, kan hansiecke hafra rätt
häris--Deremot måtte uppgiftem i telegrammet
att-tyskarne haft-framför sig4 armåkårer. vara
oriktig; förmodligen var det blott delar af
dem. — Att general Bazaine ej hamn undan
den-tyska- ÄR i
x
hå
Norddeutsche Allgemeine Zeitung uttalar
sig. på följande sätt om slaget vid-Rezonville
och dess. följder: Hufvudstyrkan af den fran-
ska. armån, som befann sig på marsch till Ver-
dunycaogreps i förrgår af våra trupper och
tillbakakastades mot Metz, i motsatt riktning
till sin. ursprungliga direktion. Slaget stod
vid: Mars-la- Four, en plats med,omkring 1,200
invånare, som ligger vid landsvägen mellan
Meta och Verdun; omkring 1!2a syensk mil
från, den försjnämnda och 2?3 mil från den
sistoämnda staden. Nu blott ett par ord om
den: oerhörda betydelsen af denna seger. Den
tyckes till och med öfvergå en eventuel seger
vid: Chålons. Den franska hufvudarmån är
slagen, afskuren. från sin återtågslinie och,
oafsedt. ett nederlags moraliska verkan på
trupperna; inskränkt till att. spela en under-
ordnad roll.som garnison framför fästningen
Metz... Häraf följer, att de reserykårer, som
äro samlade i Chålona och i Paris, men hvil-
ka uppenbarligen icke ännu på länge skola
kunna begagnas till strid på öppna fältet, ef-
tersom. -de väl i motsatt fall skulle -ha sändts
till Maas för att betäcka Bazaines återtåg,
nu. äro ensamma. om att försvara vägen till
hufvudstaden, och vi tro os8 icke vara för
djerfva i våra förutsättningar, då vi antagit,
att dessa trupper icke skola kunna. betraktas
som något väsentligt hinder för vår marsch
mot Paris, till och med om det skulle lyckas
enstaka lemningar af den vid MarsJa-Tour
slagna kåren att kasta sig mot Verdun och
uppnå landsvägen till Chålons.
x x
x
Högste betälhafvaren ötver badensiska trup-
pernaj general: Beyer; utfärdade å-sin sida;
följande förmaning. och varning till folket i
Elsass:
xEtt förmahings- och varningsupprop till invå-
narne i Elsass! Jag måste säga eder ett allvarligt
ordi Vi äro grannar. Under fredens dagar ha vi
haft mycket ätt göra med hvarandra. Vitela samme
språk. Jag tillropar eder: båt edra hjertans språk
tala, låt mensklighetens röst råda. hos eder! Vi
måste intränga i edert land. Mer hvarje menni-
skofif, hvarje egendom, som kan skonas, är i vårt
öga en winst, som välsignas af religionen och den
menskliga-sedlighetskänrslam Vi stå i fält . Be-
väpnade kämpa mot beväpnade i ärlig, öppen
sirid, Do obeväpnade invånarne i städerna och på
rattdsbygden skola vi skona. Vi skola hälla sträng
manstukt. IE ersättning hoppas vi och jag for-
drar det på: det strängaste — att landetsinbyggare
afhälla sig från hvarje öppen eller hemlig fiendtlig-
pet. TIP vår djäpa sorg ha uppresvingar, grym-
heter och våldsafmheter nödgat oss taga svär hämnd.
Jag -hoppås: derför, att sockennämnder; prester,
skollärare och familjefäder uppmana sina under-
lydabde att icke utöfva några fiendtligheter mot mina
ssldkter. Hvarje olycka, som kan afvärjas, är en
god gerning för den högste domaren; som råder
öfver: alla menniskor. : Jag förmanit edor: Jag var-
far sen Glömmen det icke! Chefen för den stor-
hertigliga badensiska divisionen, generallöjtnant
vow Beyer, — P. 3. Jag befaller; att detta upp
anslås på rådhusen i alla städer och köpingar; oe
vore det önskligt, om det blefve öfversändt till
granndistrikten,
Högste. befälhafvaren öfver andra tyska ar-
mån utfärdade, innan han lät sin armå rycka
in på franskt. område, följande dagorder till
trupperna i densamma :
Söldatöf af 2.drå armen! I betfiiden den fran-
ska jorden. Kejsar Napoleon har-utan något skär
förklarat Preussen krig, han och hans armåe äro
våra fiender. Det franska folket har icke tillfrå-.
gats, dm det ville förs ett blodigt krig med sina
grannar, och något skäl till flendskap förefinnes
eke. Kommen ihäg detta och visen: Frankrikes.
edliga invånare, att två bildade folk i värt är-
undrade, till och med då de liggali krig med
varandra, icke glömma mensklighetens bud. Tän:
ken. alltid på, hur det skulle edra föräldrar i
hemmet, om en fiende en:dag, det Gud förbjude, ;
ikulle öfversvämma våra provinser. Visen.fråns-
männen, att det tyska folket icke blott är stort
iv tappert, utan äfven hyfsadf och ädelmodigt
srof ; endent Fredrik Karl,
Prins af Preussen.
Marskalk Bagaine besökte ofta kantonnemen-
an, medan franska armön låg utanför Metz.