on nn RA EL
i Politiska nyheter.
En korrespondent i Köpenhamn skrifver
till Kölnische Zeitung: Om Danmark öppet
eller i hemlighet skulle deltaga i kriget mot
Tyskland, så vore Jutland. icke blott för
ögonblicket utan väl för all framtid i Tysk-
lands ego — detta våga icke de danska
patrioterna dölja för sig. Men om Danmark
förblir uppriktigt neutralt, om det af detta
krigs historia drar den lärdom, att skjortan
är det närmare än rocken och Tyskland
närmare än Frankrike, om, sedan dess för-
hoppningar på Frankrike blifvit krossade,
det lärt sig inse, att en liten stats verkliga
politik, att den verkliga fosterlandsvännen
har all orsak att ställa sig i ett godt och
vänskapligt förhållande till- den stat, som
har gränsen och makten i sitt våld — då
terde Danmark icke allenast icke ha något
att frukta af det föronade Tyskland, utan
då är det högst sannolikt, att man i viss
mån skall gå Danmarks anspråk till mötes.
Ett segerkrönt, ärorikt Preussen kan åt den
neutral . förblifna grannen, som icke visar
sig ogin och omedgörlig, frivilligt och stor-
sinnadt- göra helt andra eftergifter, än ett
Preussen, hvars möjliga eftergifter åt Dan-
mark skulle framstå såsom tillkomna under
inflytande af fransk påtryekning. Detta bör
man betänka i Danmarks nationela politi-
kers kretsar: Man bör erinra sig ordsprå-
ket, att som man ropar i skogen, får man
svar. Man bör mindre låta leda sig af
känslosvall än af sanna intressen och kän-
nedomen om de verkliga maktförhållandena;
detta tyckes mig, till och med från darnsk
ståndpunkt, vara en verkligt nationel och
patriotisk politik!
I samma anda skrifves från Köpenhamn
till engelska tidningen Daily News:
SDanskarne böra icke glömma att i alla
tider kloka män ha plägat anse öfvermodet
hos nationer, hvilka åstunda det omöjliga,
för ett af de säkraste tecknen till deras
ahnalkande undergång. Må danskarne icke
förgäta det gamla ordspråket: Den Gud
vill förgöra, slår han med blindhet.
Kejsarinnan (heter det i ett bref till
Morning Post) har blifvit mycket förändrad
till utseendet. Hon är ytterst utmattad, ty
hon sofver sällan mer än 2 timmar å rad,
emedan uppvaktningen är på det strängaste
ålagd att väcka henne så fort något tele-
gram ankommer. Hela dagarne arbetar hon
med allmänna ärenden.
Öfver London kommer den underrättelsen
att ett ångfartyg ligger i Calais med ånga
uppe, färdigt för kejsarinnan. (?)
Vid en enskild sammankomst i Paris mel-
lan ledamöter af det republikanska partiet
i lagstiftande kåren uppdrogs åt hrr Cre-
mieux och E. Arago att i fall af behof sätta
sig i beröring med folket — det vill säga
att bilda kärnan af den blifvande proviso-
riska regeringen, Begge voro medlemmar
af den provisoriska regeringen 1848.
Raspail — den socialistiske demokraten,
utgörande ensam sitt parti i kammaren —
har der föreslagit att åt alla arbetare skulle
lemnas anstånd med betalning af hyran den
15 oktober (oktoberqvartalet). Han yrkade
ock att denna motion skulle genast remitte-
ras till utskott, såsom sker med motioner, i
hvilkas syftning kammaren i allmänhet in-
stämmer. Men detta yrkande blef förkastadt.
Def socialistiska arbetarne i Wien ha flera