mess XXXX——X———X—XXX——-—X—-—X—X-——-—-—X--——-—-— -
År 1863, vid höstens början, hade not-
kriget mellan Danmark och Tyskland i
anledning af det förras underlåtenhet att
uppfylla vissa mot hertigdömet Slesvig
åtagna förbindelser antagit en sådan ka-
rakter att utbrottet af ett krig mellan
dessa länder syntes högst sannolikt.
Derest ett sådant inträffade var konun-
gen af Sverige sinnad att deruti bistå
Danmark med Sveriges och Norges krigs-
makt.
Statsråderna excellenserna De Geer och
Manderström samt friherre Gripenstedt
begärde och erhböllo då en afton på Ul-
riksdal eller Haga företräde hos konun-
gen och ådagalade med sådan styrka i
bevisningen och sådan kraft i sättet att
Sverige hvarken kunde eller borde del-
taga i detta krig, att konungen gaf vika
för deras skäl och afstod från sin plan.
Det var i anledning häraf som Sveriges
dåvarande minister i Köpenhamn, grefve
Henning Hamilton, afgick från sin då in-
nehafvande post.
I följd af de trenne statsrådens upp-
trädande på förhand kom krigsplanen al-
drig före i konseljen. Den var förfallen.
Aftonbladet kunde sannolikt icke vara
okunnigt derom. Men det oaktadt, och
således antagligen mot bättre vetande,
gaf det under loppet af 6 månader tätt
och ofta förespeglingar om att Sverige
skulle komma att deltaga i kriget och
spridde derigenom en oro i sinnena, som
knappt upphörde förr än med fredsslutet
mellan Danmark och de tyska staterna.
Om någonsin allvarsamma olägenheter
kunnat uppstå genom utbredande af ryk-
ten och förmodanden, egnade att rubba
främmande kabinetters förtroende till de
dem gjorda meddelanden om k. m:ts af-
sigter, så var det då Aftonbladet i så
lång tid med en förundransvärd fruktbar-
het födde anka på anka, alla krigiska.
K. m:ts regering befann sig då i den
svåra ställningen att den måste vakta
sig för att alldeles kategoriskt och en
gång för alla vederlägga Aftonbladets
margfaldiga osanningar, emedan, såsom
grefve Manderström sedermera förklarade
på riddarhuset, det ju måste vara nyttigt
för Danmark om det troddes att Sverige
skulle korama att bistå det.
Men om detta var godt för Danmark
(hvilket vi betvifla), så var det desto
sämre för Sverige, emedan den ständiga
oron för krig verkade förlamande på fö-
retagsamheten inom och krediten utom
landet. Ett märkligt dokument härom
förvaras i den af justitiekarsleren von
Koch, såsom revisor af Stockholms En-
skilda banks räkenskaper, författade be-
rättelse .om den: bankens förvaltning och
räkenskaper 1864, hvilken berättelse är
högligen förtjent af att läsas. - Han visar
deruti, att skulden till stora finansiela
olägenheter för Sverige låg i Aftonbla-
dets sanslösa uppträdande.
Helt annorlunda är det nu 1870. De
upplysningar Göteborgs Handelstidning
först antydt och vi sedermera framlagt,
hafva framkallat från regeringen en för-
klaring, som sätter utom allt tvifvel att
svenska regeringen skall sorgfälligt und-
vika allt som kan gifva anledning tro att
den vill på något sätt deltaga i det nu
pågående kriget. Svenska folket kan i