mess XXXX——X———X—XXX——-—X—-—X—X-——-—-—X--——-—-— År 1863, vid höstens början, hade notkriget mellan Danmark och Tyskland i anledning af det förras underlåtenhet att uppfylla vissa mot hertigdömet Slesvig åtagna förbindelser antagit en sådan karakter att utbrottet af ett krig mellan dessa länder syntes högst sannolikt. Derest ett sådant inträffade var konungen af Sverige sinnad att deruti bistå Danmark med Sveriges och Norges krigsmakt. Statsråderna excellenserna De Geer och Manderström samt friherre Gripenstedt begärde och erhböllo då en afton på Ulriksdal eller Haga företräde hos konungen och ådagalade med sådan styrka i bevisningen och sådan kraft i sättet att Sverige hvarken kunde eller borde deltaga i detta krig, att konungen gaf vika för deras skäl och afstod från sin plan. Det var i anledning häraf som Sveriges dåvarande minister i Köpenhamn, grefve Henning Hamilton, afgick från sin då innehafvande post. I följd af de trenne statsrådens uppträdande på förhand kom krigsplanen aldrig före i konseljen. Den var förfallen. Aftonbladet kunde sannolikt icke vara okunnigt derom. Men det oaktadt, och således antagligen mot bättre vetande, gaf det under loppet af 6 månader tätt och ofta förespeglingar om att Sverige skulle komma att deltaga i kriget och spridde derigenom en oro i sinnena, som knappt upphörde förr än med fredsslutet mellan Danmark och de tyska staterna. Om någonsin allvarsamma olägenheter kunnat uppstå genom utbredande af rykten och förmodanden, egnade att rubba främmande kabinetters förtroende till de dem gjorda meddelanden om k. m:ts afsigter, så var det då Aftonbladet i så lång tid med en förundransvärd fruktbarhet födde anka på anka, alla krigiska. K. m:ts regering befann sig då i den svåra ställningen att den måste vakta sig för att alldeles kategoriskt och en gång för alla vederlägga Aftonbladets margfaldiga osanningar, emedan, såsom grefve Manderström sedermera förklarade på riddarhuset, det ju måste vara nyttigt för Danmark om det troddes att Sverige skulle korama att bistå det. Men om detta var godt för Danmark (hvilket vi betvifla), så var det desto sämre för Sverige, emedan den ständiga oron för krig verkade förlamande på företagsamheten inom och krediten utom landet. Ett märkligt dokument härom förvaras i den af justitiekarsleren von Koch, såsom revisor af Stockholms Enskilda banks räkenskaper, författade berättelse .om den: bankens förvaltning och räkenskaper 1864, hvilken berättelse är högligen förtjent af att läsas. Han visar deruti, att skulden till stora finansiela olägenheter för Sverige låg i Aftonbladets sanslösa uppträdande. Helt annorlunda är det nu 1870. De upplysningar Göteborgs Handelstidning först antydt och vi sedermera framlagt, hafva framkallat från regeringen en förklaring, som sätter utom allt tvifvel att svenska regeringen skall sorgfälligt undvika allt som kan gifva anledning tro att den vill på något sätt deltaga i det nu pågående kriget. Svenska folket kan i