BARTON TEATER RON RE MIRO SEKT TISST PRNP STEN LOTTER
Korrespondenser från de krig-
förande länderna.
Franska trupper på marsch.
Engelska tidningen Daily News korre-
spondent vid franska lägret lemnar följande
lifliga skildring af truppernas utseende och
marschering:
I morse marscherade genom Strassburg en
fullständig division som innehaft Polygonlägret.
Divisionen tog en nordlig riktning. Se här
hvad jag såg af densamma! Först kom en
bataljon jägare, af hvilken jag endast såg
sista lederna, ty det var dess musik som
väckte mig ur sömnen, och när jag mornat
mig och ställt mig i fönstret, hade bataljonen
i det närmaste tågat förbi. Derefter kom ett
regementes timmermän, några få till antalet,
följda af ett halft dussin trummor, åtta eller
tio stora messingsinstrumenter och ett dussin
trumpeter. Trumpetarne buro gevär, Der-
efter kom en bataljon, som höll en ganska
lös ordning. Soldaterna tycktes veta, att de
hade en lång, ansträngande dagsmarsch fram-
för sig, och de! buro ganska tung packning.
Hvarje man marscherade i sin kapott, mot
hvars blå färg bröto sig den klar-röda kepien
och de röda byxorna, som slutade i hvita
linnedamasker. På ryggen en gul, hårig ren-
sel; öfver den en hoprullad filt och tältduks-
styckena, som falla ned å ömse sidor af ren-
seln. Inunder hänger en liten ammunitions-
väska. (Större delen af ammunitionen förva-
ras i renseln.) På venstra sidan bäras svärd-
bajonetten och en linnepåse för provianten.
Hvar soldat har vattenflaska och skål, hvar
tredje man ett stort kokkärl af tenn, hvar
tredje eller fjerde ett djupt metallfat, ur hvil-
ket sex man kunna spisa. Dessutom buro alla
ett, två eller tre skålpands bröd, hängdt bak-
om packningen, Kommer nu dertill att hvar
man har sin chassepot och 90 skarpa skott,
så kan icke nekas att han bär en tung börda.
När en bataljon marscherat förbi, kom en
andra, en tredje 0. s. v. med trummor och
trumpeter i spetsen. Itt regemente hade så-
lunda passerat, utan att jag såg någon fana.
De få officerarne till häst hade byxorna in-
stuckna i stora stöflar och en filt framför sig.
Officerarne till fots buro nattsäckar, hängda
vid sidan. Jag såg dem icke beväpnade med
revolver. — Så kommo åter en musikkår och
ett andra regemente, företrädt af en general
och hans stabsofficer till häst. Bakom dem
ett batteri af fyra kanoner och fyra vagnar,
hvardera dragen af fyra hästar och följd af
sex eller sju med karbiner väpnade artilleri-
ster till fots. Vagnarne voro öfverfyllda med
furage, tält o. s. Vv. Derefter kommo bagage-
kärror och marketenterskekärror. Några mar-
ketenterskor körde sjelfva sina hjuldon; an-
dra hade en soldat eller en civil karl sittande
bredvid sig. Marketenterskorna sågo så mun-
tra ut som om de begifvit sig till en regements-
bal och tycktes njuta mycket af den uppmärk-
samhet rödbyxorna visade dem. I det hela
följde endast 20 å 25 kärror brigaden. Efter
denna brigad kom en andra, som också bestod
af två regementen, men utan artilleri. En
eftertrupp af 100 man slutade marschen.
En representation på Stora operan i Paris
skildras sålunda af en korrespondent till dan-
ska Dagbladet: Från det ögonblick marseljä-
gen började sjungas, kunde man betrakta före-
ställningen afbruten. Det är kanske öfverflö-
digt nämna, att deticke är godtköpspubliken
som ensam är gripen af entusiasm. För det
första är det ingen godtköpspublik på Stora
operan, der parkettpriset är 5 frank, och der-
näst är det ett faktum, att det är från de fi-
nare platserna, från första radens loger, som
demonstrationerna begynt. En af de ifrigaste
i går afton var Girardin, som i sällskap med
två damer satt i en loge på första raden och
med gester och ord kunde sägas anföra hela
salongen. Man var nemligen icke nöjd ensamt
med marseljäsen. Då det stormande bifallet
för Faure (som sjungit krigssången) lagt sig,
började någon ropa: Le Rhin, le Rhin Alle-
mand, en begäran, hvari hela samlingen ögon-
blickligt instämde. Efter en stunds förlopp,
då ropen blifva allt mer och mer otåliga,
går ridån upp och regissören träder fram
för att beklaga för mina ärade damer och
herrar, att repetitionen på le Rhin . . . Han
får ej säga något mer. Ett oväder af hyssj-
ningar och rop bryter löst mot honom, och
sedan han någon stund med dön mest för-
krossade och förlägna uppsyn i verlden tum-
mat på sina handskar, bockat och sett för-
tviflad upp mot direktörslogen, försvinner han
undan glunatt Ah hyuagsininsarn Pidån föllar Star