BARTON TEATER RON RE MIRO SEKT TISST PRNP STEN LOTTER Korrespondenser från de krigförande länderna. Franska trupper på marsch. Engelska tidningen Daily News korrespondent vid franska lägret lemnar följande lifliga skildring af truppernas utseende och marschering: I morse marscherade genom Strassburg en fullständig division som innehaft Polygonlägret. Divisionen tog en nordlig riktning. Se här hvad jag såg af densamma! Först kom en bataljon jägare, af hvilken jag endast såg sista lederna, ty det var dess musik som väckte mig ur sömnen, och när jag mornat mig och ställt mig i fönstret, hade bataljonen i det närmaste tågat förbi. Derefter kom ett regementes timmermän, några få till antalet, följda af ett halft dussin trummor, åtta eller tio stora messingsinstrumenter och ett dussin trumpeter. Trumpetarne buro gevär, Derefter kom en bataljon, som höll en ganska lös ordning. Soldaterna tycktes veta, att de hade en lång, ansträngande dagsmarsch framför sig, och de! buro ganska tung packning. Hvarje man marscherade i sin kapott, mot hvars blå färg bröto sig den klar-röda kepien och de röda byxorna, som slutade i hvita linnedamasker. På ryggen en gul, hårig rensel; öfver den en hoprullad filt och tältduksstyckena, som falla ned å ömse sidor af renseln. Inunder hänger en liten ammunitionsväska. (Större delen af ammunitionen förvaras i renseln.) På venstra sidan bäras svärdbajonetten och en linnepåse för provianten. Hvar soldat har vattenflaska och skål, hvar tredje man ett stort kokkärl af tenn, hvar tredje eller fjerde ett djupt metallfat, ur hvilket sex man kunna spisa. Dessutom buro alla ett, två eller tre skålpands bröd, hängdt bakom packningen, Kommer nu dertill att hvar man har sin chassepot och 90 skarpa skott, så kan icke nekas att han bär en tung börda. När en bataljon marscherat förbi, kom en andra, en tredje 0. s. v. med trummor och trumpeter i spetsen. Itt regemente hade sålunda passerat, utan att jag såg någon fana. De få officerarne till häst hade byxorna instuckna i stora stöflar och en filt framför sig. Officerarne till fots buro nattsäckar, hängda vid sidan. Jag såg dem icke beväpnade med revolver. — Så kommo åter en musikkår och ett andra regemente, företrädt af en general och hans stabsofficer till häst. Bakom dem ett batteri af fyra kanoner och fyra vagnar, hvardera dragen af fyra hästar och följd af sex eller sju med karbiner väpnade artillerister till fots. Vagnarne voro öfverfyllda med furage, tält o. s. Vv. Derefter kommo bagagekärror och marketenterskekärror. Några marketenterskor körde sjelfva sina hjuldon; andra hade en soldat eller en civil karl sittande bredvid sig. Marketenterskorna sågo så muntra ut som om de begifvit sig till en regementsbal och tycktes njuta mycket af den uppmärksamhet rödbyxorna visade dem. I det hela följde endast 20 å 25 kärror brigaden. Efter denna brigad kom en andra, som också bestod af två regementen, men utan artilleri. En eftertrupp af 100 man slutade marschen. En representation på Stora operan i Paris skildras sålunda af en korrespondent till danska Dagbladet: Från det ögonblick marseljägen började sjungas, kunde man betrakta föreställningen afbruten. Det är kanske öfverflödigt nämna, att deticke är godtköpspubliken som ensam är gripen af entusiasm. För det första är det ingen godtköpspublik på Stora operan, der parkettpriset är 5 frank, och dernäst är det ett faktum, att det är från de finare platserna, från första radens loger, som demonstrationerna begynt. En af de ifrigaste i går afton var Girardin, som i sällskap med två damer satt i en loge på första raden och med gester och ord kunde sägas anföra hela salongen. Man var nemligen icke nöjd ensamt med marseljäsen. Då det stormande bifallet för Faure (som sjungit krigssången) lagt sig, började någon ropa: Le Rhin, le Rhin Allemand, en begäran, hvari hela samlingen ögonblickligt instämde. Efter en stunds förlopp, då ropen blifva allt mer och mer otåliga, går ridån upp och regissören träder fram för att beklaga för mina ärade damer och herrar, att repetitionen på le Rhin . . . Han får ej säga något mer. Ett oväder af hyssjningar och rop bryter löst mot honom, och sedan han någon stund med dön mest förkrossade och förlägna uppsyn i verlden tummat på sina handskar, bockat och sett förtviflad upp mot direktörslogen, försvinner han undan glunatt Ah hyuagsininsarn Pidån föllar Star