han flytande tyska och franska språken. Man fann hos honom 15,000 frank. Han dog under förfärliga plågor sistlidne natt. En sjette officer, som deltog i vågspelet, Zepplin eller Zeplin, lyckades undkomma utan ringaste skada. Man förföljde honom till gränsen. Han medförde till preussarne de underrättelser, som de önskade. Dessa galenpannors mod har således icke varit alldeles förgäfves. Då jag omnämner samma galenpannor, gör jag detta icke derför, att de ridit 32 kilometer (närmare 3 mil) in uti ett land, der man hvarje qvarts timme stöter på två fältläger. Hela verlden rekognoscerar. Ingen natt går förbi utan att några franska officerare, blott åtföljda af-en liten skara, passera Saar och till och med Rhen, för att se efter hvad som föregår hos fienden. Preussarne och deras bundsförvandter göra äfven hvarje natt promenader öfver till oss, och sednast i dag (den 26) på morgonen hittade stationsbefälhafvaren vid Bliesbräcken en tysk officers plånbok. Men hvad som vittnar om en Alexander Dumas inspiration är ofvannämnda personers uppträdande; de redo midt på ljusa dagen i uniform och endast eskorterade af ett dussin ryttare. De anlända på söndagen till trakten af Lauterbach, tillfångataga två douanierer, afväpna en gensdarm, nedhugga en lancier och qvarlemna honom som död på platsen, ehuru han ännu var fullkomligt vid lif, ty de hade icke en gång slipat sina sablar. De anlända till stationen Hunsbach, den sista före Weissenburg; hela byn är i kyrkan; de afskära telegraftrådarne, förstöra telegrafapparaten och begära derefter artigt ett glas vatten af den qvinna, som fått sig anförtrodt att bevaka slagbommen. Qvinnan är nära att förlora sansningen af förskräckelse; de lugna henne, vederqvicka sig, vattna sina hästar och rida sin väg med orden: SStor tack! Gud skall vedergälla er!4 En obeväpnad-bondhop ser dem, men är icke rätt säker på, om uniformerna äro fiendtliga eller ej, ty det är ju en sådan mängd olika uniformer. Man försäkrar att en af officerarne tappade sin revolver, att en mairs biträde upptog den och sprang efter officeren med den, i det han ropade: Ni har tappat något! Säkert är, att denna invasion af 15 eller 18 man hade för afsigt att genom teegraftrådarnes afskärande isolera våra särskilda afdelningar; en af officerarne hade nemligen på förhand skrifvit ett telegram, i hvilket han skref till de sina: XSänd en sqvadron och ett batteri för att understödja osg. Enligt hvad mairen i Niederbronn berättar, hade de för afsigt att med värjan i hand spränga fram genom denna orts hufvudgata. Det var pastorn i Niederbroun och f. d. mairen derstädes, hvilka först bragte franska trupperna notis om invasionen. Ett detachement af 12:e jägare-regementet öfverraskade badensarne i Schleuerlenhof (mellan Niederbronn och Woerth). Officerare och soldater frukosterade i ett mejeri. De franska ryttarne storma huset; de mottagas med revolverskott; mån slåss man mot man såsom i fördna tider. En sämmal fransk underofficer såras dödligt; en ung löjtnant, de Chabot, träffas af två revolverskott, men han dödar Winslow. Det hela är blott en liten vapenbragd och skall snart glömmas, då kanonerna ha sagt sitt första ord. Men episoden saknar ieke betydelse derför, att den bevisar att mån, de långskjutande gevären till trots, ännu icke har glömt att slåss man mot man.