har också Snällposten blifvit daglig tidning,
utan att höja priset. Båda tidningarne hafva
sin förvämsta styrka i snabba och utförliga
utrikes underrättelser. Det var denna om-
ständighet, som gaf Snällposten fart under
krigsåren 1848 och 1849, då den började ut-
gifvas, och nu kommer, liksom vore det
af Sydsvenska Dagbladet på förhand bestäldt,
kriget och bringar den nya tidningen framåt,
utan att det synes som om Snällposten skulle
gå tillbaka. Menskligheten förmår mycket i
afseende på tidningsläsning, när den en gång
kommer i fart dermed. En ny svårighet har
emellertid uppstått för de båda konkurret-
terna; De vilja hvardera vara den snabbaste
i afseende på nyheters meddelande; men Syd-
svenska Dagbladet är morgontidning och Snäll-
posten aftontidning, och man har derför bör-
jat utgifva extra blad, Snällposten om morg-
narne och Sydsvenska Dagbladet om aftnarne,
hvarjemte båda utkomma, söndagsmorgnarna,
i extrablad, så att hvarje tidning utgifves med
ända till 13 blad i veckan. Skåne, som gerna
vill taga kännedom äfven om innehållet af
Stockholmsbladen, får hädanefter knappt tid
till annat än tidvingsläsning.
Skåne har i denna stund sexton tidningar,
hvaraf två dagliga, en som utkommer fyra
gånger och tre som utkomma tre gånger i
veckan, hvarjemte en mängd tidningar från
andra delar af landet hitströmma. Man ser
således attiskåningen är stark tidningsläsare;
men tidningarne äro mycket ojemt spridda
ivom provinsen. I vissa trakter finnes en tid-
ning i hvarje stuga, då deremot å andra trak-
ter tidningsläsningen är nästan okänd. I den
mån som tidningsläsning vinner insteg i en
ort, tillväxa sockenbibliotekerna och hvarje ung
man skaffar sig en liten boksamling, då der-
emot på andra håll bibeln, katekesen, psalm-
boken och, i bästa fall, någon postilla ellet
annan andaktsbok utgöra den enda litteratur
som fiöner insteg i allmogens hus. Man
ser häraf att tidningarne hafva ett stort in-
flytande på folkupplysningen, och företeelserna
inom tidnvingsverlden böra derför icke för-
bises.
Folkmöten äro goda väckelsemedel för all-
mogen, helst när de, såsom här i provinsen,
alltid äro förenade med ordning, lugn och sans.
Detta år ha endast hållits tvenne sådana,
dervid allt tillgått med ordning, stillhet och
sans. Icke desto mindre har man i Stock-
holms-Posten m. fl. tidningar sett dessa folk-
möten i allmänhet utmålade, som om dervid den
största oordning skulle varit rådande, och Åsa-
dalsmötet har särskildt blifvit beljuget. Röran-
de Anderslöfsmötet ha väl motståndarne ännu
ej fått sin soppa färdig. Man har ordentligt ve-
latätaupp den gamle, enkle och genomhederlige
riksdagsmannen Jöns Andersson i Frenninge,
derför att han erkände sig ha varit nära att
ansluta sig till landtmannapartiet, lockad af
dess tilltalande program. Man kallar detta
för svaghet. En svaghet, som man erkänner,
skulle då vara klandervärdare än den man
icke erkänner. Tyvärr trampas den svenska
jorden af rätt många svaga riksdagsmän; må
man hoppas att de samtliga äro lika hederliga
män som Jöns Andersson!
Mycket vore ännu att skrifva om; men hvem
kan våga hoppas i dessa väntans dagar på ögon
och öron för annat än det som står i sam-
band med kriget? I våra bygder talar man
ej om annat, och man påminnes oupphörligt
em detsamma. I Malmö hamn ligga en mängd
tyska fartyg, som icke våga utlöpa; ständigt
ankomma privatbref, som ingenting upplysa;
men sinnena hållas i spänning. Må försynen
och vår egen regering förskona oss från att
få del i krigets fasor. Vi behöfva fred och
goda skördar, om vårt folk skalljemt utveckla
gig i det som gör ett folk stort, ädelt och
1; kligt. Braut Anund.