Min herres anseende skulle lida af att man
finge so honom i mitt sällskap. Jag har en
vagn; buru ofta har ni behagat åka i den?
På sin höjd fem eller sex gånger, tror jag;
och då har ni alltid skyndat att fälla ned
gardinerna. Jag åker ensam, jag promenerar
ensam ...
— Ständigt samma visa, afbröt henne Noöl,
som nu begynte bli ond, oupphörliga klago-
mål, hvilka dock icke kunna leda till något
resultat! Ni vet ju likaväl som jag hvarför
det är som det är.
— Ja, jag är verkligen icke okunnig om
att ni blyges för mig, fortfor den unga qvin-
nan. Men jag vet också att många herrar,
mycket förniimare än ni, uppträda offentligt
tillsammans med sina älskarinnor. Ni bifvar
vid tanken på den skamfläck, som jag skulle
sätta på det ståtliga namnet Gerdy, under
det att söner af de iädluste familjer icke tveka
att visa sig på teatrarne i sällskap med qvin-
nor hvilka visst icke förstå att föra sig så
bra som jag.
Nu var det slut med Noöls tålamod. Vre-
den bröt ut, till fru Chaffours stora förnöjelse.
- Nog med smiidelser! utropade han; om
jag håller vår förbindelse hemlig, så är det
derför att jag är tvungen dertill. Hvaröfver
har ni att klaga? Sag låter er ha er fulla
frihet, och ni uraktlåter minsann icke att be-
gagna or deraf. Ni kan göra hvad somhelst,
utan att jag behöfver veta det. Ni kan icke