rakt
Politiska nyheter.
Telegrafen har tillfört underrättelsen avi
fransmännen utrymma Rom, dock under för-
behåll att italienska regeringen icke be:
mäktigar gig staden och ej heller låter andra
taga den. Utrymmandet bordo väl, om det
icke skulle blifva utan all betydelse, blott
vara förstasteget till den eviga stadens
uppgifvande åt konung Vietor Emanuel, som
skulle låta Italien betala den med. sitt
blod, utgjutet i krig mot Preussen.
Från Florens skrifves i detta ämne till
Neue freie Pregsse:
Frankrikes offigiela meddelande att det
ämnar draga sina trupper från Rom har re-
dan kommit härvarande kabinett tillhanda.
Fransmännen skola inom 14 dagar ha utrymt
det romerska området och de italienska trup-
perna skola öfvertaga uppdraget att skydda
Rom mot möjligen tilltänkta garibaldiska eller
republikanska invasioner. Lord Granvilles be-
medling i syfte att bringa till stånd en alli-
ans mellan Österrike och Italien för att lo-
kalisera fransk-preussiska kriget antogs af
Visconti-Venosta, då äfven från den Wienska
sidan detta Englands sträfvande gillades. Sam-
tidigt anlände still. härvarande kabinett herti-
gens af Gramont erbjudande att söka åväga-
bringa en fransk-italiensk-österrikisk-spansk-
dansk off: och defensiv-allians, i händelse ett
allmänt curopeiskt krig skulle uppstå. Också
tviflar ingen inom härvafande officiösa kretsar
på att denna sednare allians skall komma till
stånd, i synnerhet om genom de tyska sydsta-
ternas förhållande Prag-fördraget i minsta mån
kränkes. Armeringen af befästningarne vid
Verona går raskt framåt, och redan ha trup-
per börjat koncentreras der. Ryktet att Ga-
ribaldi lemnat Caprera är falskt. Regeringen
Kar vidtagit åtskilliga åtgärder för att vid-
makthålla landets inre lugn under dessa ödes-
digra tider.
Som franska och engelska tidningar samt
en del tyska uteblefvo i går afton, kan man
icke hafva någon kännedom om lydelsen af
de opinionsyttringar. som må hafva före-
kommit i anledning af upptäckten att fran-
ska regeringen velat bemäktiga sig Luxem-
burg och Belgien. Man vet pr telegraf ätt
engelska pressen nästan utan undantag ut-
talat fördömelse öfver Napoleon för denna
plan. I en af det lugna och materialistiska
Hamburgs tidningar, Börsen-Halle, yttras i
anledning af traktathistorien:
sOm England nu icke inser, till hvil-
ken afgrund det blifvit ledt genom sin öf-
tergifvonhet mot den tredje Napoleon, så
måste det anses vara sluget med en blind:
het, som skall koörmma att kosta det alla
anspråk på bibehållandet åf dess nuvarande
gtällning blånd verldens makter. Med den er-
farenhet Vi under de sista åren inhemtat, kunna
vi verkligen icke vära nog optimistiska att
räkna på ett skyndsamt uttalånde från Eng-
lands sida. Utan all verkan kan dock icke
upptäckten af det skamlösa spel, som bedrif-
vits mellan Napoleon och hans intime bunds-
törvandt, blifva. Åtminstone skall den enger
skä nouträliteten antaga en annan karakter.
Och om regeringen skulle fortfära med sin
oförsvärliga undfallenhet för en fiende, hvil-
kens öuöda förtjenst består deri, ätt han ännu
icke öppet visat sitt hat imed anledning af
segern vid Waterloo, så skall nätionenr vaknä
är den långa sömn, hväri hon äf omsorger för
sina inateriela intressen ihväggats, och kön
skäll beröfva de män, som stå i spetsen för
hetine, det förtroende de förverkat. Engelska
folket står redan i dag med sina sympätier i
vårt läger, och i längden kan ingen engelsk
regering göra sig oberoende af folkets stärå-
ning. Säkert bör man kunna räkna på att det
