befinnes i den lyckliga ställning, som att önska så frågas: hvad är orsaken dertill och hvilka me del erfordras för att höja denna industri? 2:0. Uppfyller den lagstiftning vi nu ega an. gående fabriksoch handtverks-industrien, i afse ende såväl på niiringsfrihetens utstrickning som i fråga om rättsförhållandena mellan arbets gifvare oc arbetstagare, de skiliga anspråk derpå, som näringsidkarne kunna hafva, eller äro några örändringar deruti nödiga, och hvilka? 3:o. År den fria tullagstiftningen hämmande för fabriksoch handtverksindustrien i riket; och i så fall frågas. på hvad anser mötet nödiga rättelser skola kunna. ernås derutinnan? 4:0.. -Åro fabriksoch -handtverksidkare i behof af förlagskapital; och i så fall, på hvad sätt skola sådana kunna på lämpliga vilkor erhållas Förutom ofvanstående dra, af deputerade frams ner att af mötet behandlas. Detta program lyckades vinna mötets fullkomliga bifall, och man öfvergick from sounds to things... Den. andra frågan upptogs först till diskussion och sönderdelades till den ändan i två: Uppfyller — — i afseende på näringsfrihetens utsträckning — — de skäliga anspråk o. s. v. Hr Blomstrand kastade sig äfven nu först i elden, dertill närmast föranledd af den exceptionela ställning han intog. Han ansåg sig kunna besvara frågan med nej. Fabriksoch handtverksindustrien motsvarar hvarken sina idkares ej heller landets anspråk, Orsaken dertill får man söka i lagstiftningen, och talaren beklagade att våra sednaste lagstiftare inom detta område alldeles ignorerat det goda, som kunde finnas att hemta i de gamla lagstadgandena, att man, så att säga, kastat ut barnet med badvattnet. Allt hvad som århundradens erfarenhet uppställt såsom ett skydd för samhället hade utan urskilning kastats öfver bord. Man tyckes alldeles ha glömt, att det gamlaskråväsendet var tillkommet för att fullgöra samhällets krat på goda handtverkare och goda varor, och man tycks ha trott, att alla gamla stadganden varit inrättade till näringsidkares egen fördel. Det säges allmänt, att gamla tiden var bättre, men deraf följer icke, att man bör önska sig det gamla tillståndet åter, ehuruväl en mängd förändringar äro nödiga. Bland dem framhöll tal. i främsta rummet, att någon inskränkning göres i näringslagstittningen utan att dock lägga band på individens rätt att söka sin utkomst. Ingen skall kunna neka till att en inskränkning behöfver göras, Näringsidkaren lider i våra dagar brist på dugliga arbetare. Det är stundom alldeles: omöjligt för honom att få sådana; han har att välja på att taga inga eller dåliga. Detta trodde talarenj vara näringslagstiftningens fel. Den alltför stora friheten har framkallat mycket sjelfsvåld, och någon brist torde sålunda förefinnas i lagen. Såsom en utgångspunkt för reformsträfvande ville talaren ställa den sats, att näringsfriheten ordnas så, att skickliga arbetare oupphörligt fostras. Alla lida af ett motsatt förhållande. Tal. skulle vilja ha lagen ändrad derhän, att endast fullständig skicklighet medgifver rättighet till utöfvande af handel eller yrke; men lagen mäste då också sörja för att endast skickliga arbetare uppammas. (Bravorop.) Hr Widman från Upsala instämde med den föregående ärade talaren, men önskade att göra enkla tillägg: Allmänheten är så grufligt ömtålig då det är fråga om inskränkningar. Genast stämplas alla sådana sträfvanden å vår sida-som en återgång till de gamla skråna, och mötet bör derför uttala en skarp protest or komma äfven ana frågor och motiomot alla sådana misstydningar (ändra min p rubrik, hr redaktör!) som att mötet skulle 1 önska en sådan återgång. Något hvar måste ä medgifva behofvet af förändringar. 1846 års författning var erkänd som god: den var en välgrundad modifikation af den äldre stadgan och med behöfliga förändringar försedd; den I a var, med ett ord sagdt, riktigt lyckad. Tal. 1 medgaf gerna att den kunde vara i behof af 1 ytterligare förändringar och jemkningar, men I både tal. och alla andra hade erfarit, att det)? radikala steg, som man uttog med 1864 års ) f författning, varit ett brådstörtadt. Den indue striela utvecklingen har lidit svårt afbräck, och produktionen i den grenen tillintetgöres y dels genom denna författning, dels genom tulllagstiftningen, r Det är ett klingande och välljudande tale) n sätt, att vi lefva i frihetens tidehvarf, men 1 denna frihet är utsträckt till sina yttersta d gränser, och tal. har funnit en betydlig brist i konseqvensen vid tillämpningen af denna VY frihet. Tal. vill ej heller ha den utsträckt s till alla områden. Den lyckligaste friheten ti ir den lagbundna friheten, den som är bunden af lagens skrankor, Motsatsen urartar n så lätt till sjeltvåld och tyranni. Vi se en ) illämpning af denna lagbundna frihet tilläm) d pas på våra tjenstemän: de äro underkastade g prof och examina; och detta fann tal. vara rätt och billigt. Men i fråga om tillverkningen af fö våra nödvändighetsartiklar vill man borttaga la skrankor. Detta kan talaren icke gilla, tan anser han att äfven näringsidkare böra ) in lägga något slags prof på skicklighet i yrket. Hr Lejsander (Malmö) instämde fullkomde igt i den sista talarens åsigter och tillade för 1 gen del: Hur är det väl möjligt att nu för iden bilda skickliga arbetare. Ena dagen får I er nan se en person uppträda som handtverkare, st ndra dagen som handlande. Under sådana oc mständigheter är det ju omöjligt att skickfö ga arbetare kunna bildas, Nej, menade tal. var och en bör visa hvad han lärt och af) igga skicklighetsprof innan han blir mistare. Bagaren Feitts från Upsala fäste uppmärkhi amheten på nödvändigheten af att industriri: lkarne sjelfva i främsta rummet arbeta på Ir Ran