befinnes i den lyckliga ställning, som att önska
så frågas: hvad är orsaken dertill och hvilka me
del erfordras för att höja denna industri?
2:0. Uppfyller den lagstiftning vi nu ega an.
gående - fabriks- och handtverks-industrien, i afse
ende såväl på niiringsfrihetens utstrickning
som i fråga om rättsförhållandena mellan arbets
gifvare oc arbetstagare, de skiliga anspråk derpå,
som näringsidkarne kunna hafva, eller äro några
örändringar deruti nödiga, och hvilka?
3:o. År den fria tullagstiftningen hämmande för
fabriks- och handtverksindustrien i riket; och i så
fall frågas. på hvad anser mötet nödiga rät-
telser skola kunna. ernås derutinnan?
4:0.. -Åro fabriks- och -handtverksidkare i behof
af förlagskapital; och i så fall, på hvad sätt skola
sådana kunna på lämpliga vilkor erhållas
Förutom ofvanstående
dra, af deputerade frams
ner att af mötet behandlas.
Detta program lyckades vinna mötets full-
komliga bifall, och man öfvergick from sounds
to things... Den. andra frågan upptogs först till
diskussion och sönderdelades till den ändan i
två: Uppfyller — — i afseende på närings-
frihetens utsträckning — — de skäliga an-
språk o. s. v. Hr Blomstrand kastade sig äf-
ven nu först i elden, dertill närmast föran-
ledd af den exceptionela ställning han intog.
Han ansåg sig kunna besvara frågan med nej.
Fabriks- och handtverksindustrien motsvarar
hvarken sina idkares ej heller landets anspråk,
Orsaken dertill får man söka i lagstiftningen,
och talaren beklagade att våra sednaste lag-
stiftare inom detta område alldeles ignorerat
det goda, som kunde finnas att hemta i de
gamla lagstadgandena, att man, så att säga,
kastat ut barnet med badvattnet. Allt hvad
som århundradens erfarenhet uppställt såsom
ett skydd för samhället hade utan urskilning
kastats öfver bord. Man tyckes alldeles ha
glömt, att det gamlaskråväsendet var tillkommet
för att fullgöra samhällets krat på goda handt-
verkare och goda varor, och man tycks ha
trott, att alla gamla stadganden varit inrättade
till näringsidkares egen fördel. Det säges all-
mänt, att gamla tiden var bättre, men deraf
följer icke, att man bör önska sig det gamla
tillståndet åter, ehuruväl en mängd förändrin-
gar äro nödiga. Bland dem framhöll tal. i
främsta rummet, att någon inskränkning göres
i näringslagstittningen utan att dock lägga
band på individens rätt att söka sin utkomst.
Ingen skall kunna neka till att en inskränk-
ning behöfver göras, Näringsidkaren lider i
våra dagar brist på dugliga arbetare. Det är
stundom alldeles: omöjligt för honom att få
sådana; han har att välja på att taga inga
eller dåliga. Detta trodde talarenj vara nä-
ringslagstiftningens fel. Den alltför stora fri-
heten har framkallat mycket sjelfsvåld, och
någon brist torde sålunda förefinnas i lagen.
Såsom en utgångspunkt för reformsträfvande
ville talaren ställa den sats, att näringsfrihe-
ten ordnas så, att skickliga arbetare oupphör-
ligt fostras. Alla lida af ett motsatt förhål-
lande. Tal. skulle vilja ha lagen ändrad der-
hän, att endast fullständig skicklighet medgif-
ver rättighet till utöfvande af handel eller
yrke; men lagen mäste då också sörja för
att endast skickliga arbetare uppammas. (Bra-
vorop.)
Hr Widman från Upsala instämde med den
föregående ärade talaren, men önskade att göra
enkla tillägg: Allmänheten är så grufligt
ömtålig då det är fråga om inskränkningar. Ge-
nast stämplas alla sådana sträfvanden å vår
sida-som en återgång till de gamla skråna,
och mötet bör derför uttala en skarp protest
or komma äfven an-
a frågor och motio-
mot alla sådana misstydningar (ändra min p
rubrik, hr redaktör!) som att mötet skulle 1
önska en sådan återgång. Något hvar måste ä
medgifva behofvet af förändringar. 1846 års
författning var erkänd som god: den var en
välgrundad modifikation af den äldre stadgan
och med behöfliga förändringar försedd; den I a
var, med ett ord sagdt, riktigt lyckad. Tal. 1
medgaf gerna att den kunde vara i behof af 1
ytterligare förändringar och jemkningar, men I
både tal. och alla andra hade erfarit, att det)?
radikala steg, som man uttog med 1864 års ) f
författning, varit ett brådstörtadt. Den indu- e
striela utvecklingen har lidit svårt afbräck,
och produktionen i den grenen tillintetgöres y
dels genom denna författning, dels genom tull-
lagstiftningen, r
Det är ett klingande och välljudande tale- ) n
sätt, att vi lefva i frihetens tidehvarf, men 1
denna frihet är utsträckt till sina yttersta d
gränser, och tal. har funnit en betydlig brist -
i konseqvensen vid tillämpningen af denna VY
frihet. Tal. vill ej heller ha den utsträckt s
till alla områden. Den lyckligaste friheten ti
ir den lagbundna friheten, den som är bun-
den af lagens skrankor, Motsatsen urartar n
så lätt till sjeltvåld och tyranni. Vi se en )
illämpning af denna lagbundna frihet tilläm- ) d
pas på våra tjenstemän: de äro underkastade g
prof och examina; och detta fann tal. vara rätt
och billigt. Men i fråga om tillverkningen af fö
våra nödvändighetsartiklar vill man borttaga
la skrankor. Detta kan talaren icke gilla,
tan anser han att äfven näringsidkare böra ) in
lägga något slags prof på skicklighet i yrket.
Hr Lejsander (Malmö) instämde fullkom- de
igt i den sista talarens åsigter och tillade för 1
gen del: Hur är det väl möjligt att nu för
iden bilda skickliga arbetare. Ena dagen får I er
nan se en person uppträda som handtverkare, st
ndra dagen som handlande. Under sådana oc
mständigheter är det ju omöjligt att skick- fö
ga arbetare kunna bildas, Nej, menade tal.
var och en bör visa hvad han lärt och af- )
igga skicklighetsprof innan han blir mistare.
Bagaren Feitts från Upsala fäste uppmärk- hi
amheten på nödvändigheten af att industri- ri:
lkarne sjelfva i främsta rummet arbeta på
Ir Ran