ropa; den representerar samma id6er och skall uppväcka samma känslor af bifall. Fransmän ! Jag är i begrepp att ställa mig i spetsen för vår tappra armå, som är besjälad af pligtkänsla och fosterlandskärlek ; den vet hvad den är värd, ty den har sett, att segern i fyra verldsdelar har följt dess spår. Jag för min son med mig; trots sin ungdom känner han de pligter, som hans namn ålägger honom, och han är stolt öfver att äfven han får dela de faror, som de, hvilka kämpa för fäderneslandet, skola komma att utstå. En ny tilldragelse har kommit härtill, som har visat situationens hela allvar. Emot nya fordringar från Preussens sida hafva vi gjort reklamationer, men man har hånat dem och visat förakt mot ess. Vårt land har med anledning häraf gripits af djup förtrytelse, och --hastigt-har ropet om kriglåtit sig höra från den ena ändan af Frankrike till den andra. Vi hafva ej något annat val än att åt vapnen öfverlemöa afgörandet af vårt öde. Vi föra ej krig mot Tyskland, hvars oafhängighet vi respektera. Vi hysa den önskan, att de folk, at hvilka den stora germaniska natio nen är sammansatt, skola på ett fritt sätt kunna afgöra öfver sitt öde. Hvad oss sjelfva angår, så åstunda vi en tingens ordning, som lemnar garanti för vår säkerhet och betryggar framtiden. Vi vilja tillkämpa oss en fred, som hvilar på en fast grundval. Gud välsigne våra sträfvanden! Ett stort folk, som försvarar en rättfärdig sak, är oöftvervinnerligt. Napoleon