ropa; den representerar samma id6er och skall
uppväcka samma känslor af bifall.
Fransmän ! Jag är i begrepp att ställa mig
i spetsen för vår tappra armå, som är be-
själad af pligtkänsla och fosterlandskärlek ;
den vet hvad den är värd, ty den har sett,
att segern i fyra verldsdelar har följt dess
spår. Jag för min son med mig; trots sin
ungdom känner han de pligter, som hans namn
ålägger honom, och han är stolt öfver att äf-
ven han får dela de faror, som de, hvilka
kämpa för fäderneslandet, skola komma att
utstå.
En ny tilldragelse har kommit härtill, som
har visat situationens hela allvar. Emot nya
fordringar från Preussens sida hafva vi gjort
reklamationer, men man har hånat dem och
visat förakt mot ess. Vårt land har med an-
ledning häraf gripits af djup förtrytelse,
och --hastigt- -har ropet om krig- låtit sig höra
från den ena ändan af Frankrike till den an-
dra. Vi hafva ej något annat val än att åt
vapnen öfverlemöa afgörandet af vårt öde. Vi
föra ej krig mot Tyskland, hvars oafhängig-
het vi respektera. Vi hysa den önskan, att
de folk, at hvilka den stora germaniska natio
nen är sammansatt, skola på ett fritt sätt kun-
na afgöra öfver sitt öde. Hvad oss sjelfva an-
går, så åstunda vi en tingens ordning, som
lemnar garanti för vår säkerhet och betryggar
framtiden. Vi vilja tillkämpa oss en fred, som
hvilar på en fast grundval. Gud välsigne våra
sträfvanden! Ett stort folk, som försvarar
en rättfärdig sak, är oöftvervinnerligt.
Napoleon