— Käre gosse, sade han, låtom oss icke
förirra oss från målet. Ni begär ett råd at
mig? Nåväl, jug är måhända också den ende,
som kan gifva er ett godt råd. Men fortsätt
då er berättelse och gå rakt på saken. Hur
har ni kommit underfund med allt detta? Har
ni bevis, och hvar äro de?
Den bestämda, ifriga ton hvari gubben ta-
lade borde ha väckt Noöls uppmärksamhet.
Men han gaf icke akt derpå. Hans sinnes-
författning var icke sådan, att han kunde göra
några reflexioner. Han svarade alltså:
— Jag känner dessa förhållanden sedan
tre veckor tillbaka; och jag har endast slum-
pen att tacka för upptäckten. Jag har vig-
tiga moraliska bevis, men de gälla, tyvärr,
icke inför lagen. Ett ord af enkan Lerouge,
ett enda ord skulle emellertid ha varit nog.
Detta ord kan hon numera icke uttala, eme-
dan man dödat henne. Och fru Gerdy — hon
skall nu neka till allt, så mycket känner jag
henne; med hufvudet på stupstocken skulle
hon neka. Min far skull äfven uppträda mot
mig och tillbakavisa mina anspråk . . . Och
dock är jag viss om att jag har rättvisun på
min sida; jag har bevis, men tack vare detta
mord, skola de hädanefter intet betyda.
— Förklara nu allt för mig, yttrade fader
Tabaret etter. ett ögonblicks reflekterande;
all, förstår ni mig? Sedan skola vi rådslå.
— För tre veckor sedan, började Noöl, be-
höfde jag några gamla handlingar och öpp-