Det högst ledsamma ryktet att konungen har i sinnet att inlåta sig i något slags förbindelse med Frankrike med påföljd af möjlig inblandning i ett krig, som icke det aldra minsta angår Sverige, upprepas från flera. håll och vinner, huru otroligt det än må låta då vi alla känna oss lika -stämda för absolut neutralitet, icke så liten sannolikhet af följande omständigheter: Konungen ville partout göra krig i början af 1864 mot hela Tyskland för att åt Danmark bibehålla Schleswig, oaktadt Danmark hade brutit mot grunderna för den under konung Oscars auspicier år 1857 slutade freden mellan Danmark och Preussen, i det att danska reg. på hösten 1863 utfärdat ett kungabref; som gick ut på att med konungariket införlifva Schleswig, hvilket dock aldrig skulle få vara annat än i personalunion förenadt med riket; konungen vistas under en brydsam politisk period länge i Skåne, så nära Danmark som möjligt; den varme ifraren för Sveriges deltagande i 1864 års krig. f. d. ministerp i Köpenhamn, hr Henning Hamilton har rest ned till Skåne just som det blef tydligt för hvarje någorlunda förutseende man satt krig skulle utbryta mellan Frankrike och Preussen; och -slutligen lärer, enligt berättelse i Helsingborgs Tidning, utrikesministern grefve Wacktmeister på konungens befallning afrest från Kreuznach, der h. exc. befann sig, till Paris i en särskild mission, hvarifrån han snarast skulle komma till Bäckaskog för att sammanträffta med konungen. Annu ett märkligt tidens tecken är att den fanatiske kämpe, som ej tyckes fråga efter hvad det kan kosta fädernesiandet, blott Danmark får igen Schleswig eller åtminstone ett stycke deraf, mnemligen Aftonbladet har börjat mycket tydligt svänga sig ifrån den ståndpunkt, det i lördags intog, och söka genom häftiga utgjutelser mot Preussen reta sinnena i Sverige, så att ett krig der ej skulle möta alltför mycken motvi:ja, hvarjemte det låter en insändare göra sitt bästa för att bevisa, det Sverige ej skulle kunna förlora något, äfven om Ryssland komme med i striden på Preusens sida. Det är derför, enlizt vårt förmenande, högst anseläget att hvar man med alla till buds stående medel gör hörd den åsigten att vi icke vilja något krig och anse alla försök att indraga oss i ett sådant för osvenska och förderfliga. OA rt