-— ffJ
nade fru Gerdys chiffonier för att der söka
dem. Genom en tillfällighet kom jag att hitta
på en lönnläda, om hvars tillvaro jag förut
icke haft någon aning; och papper föllo derur
till höger och venster. Min uppmärksamhet
fästes genast på en brefpacka. En mäktig
instinkt, som jag ej kan förklara, förmådde
mig att upplösa denna brefpacka, och intagen
af en stark nyfikenhet, omöjlig att öfvervinna,
läste jag: det första bref jag fick tag uti.
— Deri gjorde ni orätt, utlät sig fader
Tabaret.
Må vara; emellertid läste jag. Knappt
hade jag genomögnat de första raderna, förrän
jag öfvertygades om att denna skrifvelse var
från min far, hvilliens namn fru Gerdy, oak-
tadt mina böner, alltid hållit hemligt för mig.
Ni bör då inse Hur häftig min rörelse måste
ha varit. Jag satte mig i besittning af pa-
ketet, stängde mig inne här i rummet och
slukade med begärlighet alla brefvens innehåll.
— Och ni har blifvit grymt straffad, min
stackars vän.
— Det är sannt; men hvem skulle i min
ställning ha handlat annorlunda? Läsningen
smärtade mig förfärligt, men genom den har
jag erhållit de moraliska bevis, hvilka jag
nyss omnämnde.
— Ni har väl. behållit brefven?
— Ja, jag har dem der, herr Tabaret, sva-
rade Noöl; och som ni bör känna saken i bot-