-— 10 — Han inträdde och gick direkte fram till enkan Lerouges lik, invid hvilket han föll på knä. — Ingenting att anmärka, sade han, liksom hade han talat till sig sjelf. Skickligt gjordt. Den mördaren var en förståsigpåare. Derefter såg han sig omkring. — Åhå! fortfor han, den stackars menniskan var sysselsatt med att laga maten, när hon togs af daga. Se här på golfvet hennes stekpanna . . skinka och ägg. Den bofven har icke haft tålamod att vänta tills han fått äta sig mätt. Han hade brådtom och afgjorde saken på nykter mage. Således kan han ej anföra till sin ursäkt den lifliga sinnesstimning som framkallats af välplägningen. — Det är tydligt, sade poliskommissarien till ransakningsdomaren, att vinningslystnad varit bevekelsegrunden till brottet. -— Riktigt anmärkt, inföll Gevrol i en ton af öfversitteri, helst som hvarken ni eller någon annan torde kunna upptäcka den ringaste silfverpjes på det dukade bordet. Man har emellertid all anledning förmoda att den mördade ej varit alldeles utan sådana till servisen hörande föremål, som i allmänhet äro af silfver. — Nej, men se! guldmynt i den här lådan! utropade Lecoq, som för sin del ingalunda varit overksam. Här är icke mindre än 320 frank.