-— 10 —
Han inträdde och gick direkte fram till en-
kan Lerouges lik, invid hvilket han föll
på knä.
— Ingenting att anmärka, sade han, lik-
som hade han talat till sig sjelf. Skickligt
gjordt. Den mördaren var en förståsigpåare.
Derefter såg han sig omkring.
— Åhå! fortfor han, den stackars menniskan
var sysselsatt med att laga maten, när hon
togs af daga. Se här på golfvet hennes stek-
panna . - . skinka och ägg. Den bofven har
icke haft tålamod att vänta tills han fått äta
sig mätt. Han hade brådtom och afgjorde
saken på nykter mage. Således kan han ej
anföra till sin ursäkt den lifliga sinnesstim-
ning som framkallats af välplägningen.
— Det är tydligt, sade poliskommissarien
till ransakningsdomaren, att vinningslystnad
varit bevekelsegrunden till brottet.
-— Riktigt anmärkt, inföll Gevrol i en ton
af öfversitteri, helst som hvarken ni eller
någon annan torde kunna upptäcka den rin-
gaste silfverpjes på det dukade bordet. Man
har emellertid all anledning förmoda att den
mördade ej varit alldeles utan sådana till ser-
visen hörande föremål, som i allmänhet äro
af silfver.
— Nej, men se! guldmynt i den här lådan!
utropade Lecoq, som för sin del ingalunda
varit overksam. Här är icke mindre än 320
frank.