Påfvestaten med 800,000, Grekland med
1,400,000, Rumänien med 4,500,000, Finland
med 1,800,000, eller tillsammans 98,100,000
invånare.
Resande furstar. Norska tidnin-
gar berätta att genom utrikesdepartementet
ankommit underrättelse om att prins Pierre
af Orleans, hortig af Penthidyre, och en
prins af Koburg ämna denna sommar be-
söka Norge under de respektiva namnen
grefve dArc och baron von Helpa.
Dom har nu fallit i det mål, hvari dan-
ska tidningarne Dagbladets och Fedrelandets
riksdagsreferenter figurerade som svarande
parter för deras beteende mot folktingsman-
nen Steenstrup den 21 sistlidne februari i
korridoren utanför folketingssalen. Båda de
åtalade, juris kandidaten V. Topsoe och filo-
sofie kandidaten 4. Damkjeer, dömdes till —
4 dagars enkelt fängelse, för det de utmanat
Steenstrup på duell. För hvad de i öfrigt
vid tillfället syndat kunde de icke fällas
till något ansvar.
En ny familj Kinck. Från Neapel
skrifves den 31 juni till Le Moniteur: Hela
vår stad har erfarit ett hemskt intryck,
frambringadt af en den mest besynnerliga
händelse, som ännn ej blifvit förklarad. En
väl känd advokat Guiseppe Ev...o hade
flytt undan den qväfvande hetta, hvaraf vi
hemsökas och med sin familj slagit sig ned
i Uffetadalen nära Castel-Baronia i en villa
vid namn Casa-Taverna.
Guiseppe Ev...o var mycket afhållen af
invånarne i den närbelägna köpingen Ariano,
hvilka han brukade utan ersättning gifva
goda råd i afseende på skötseln af deras
affärer; och helsades han, då han hvarje
dag företog sin morgonpromenad vänligt af
alla mötande.
Förliden söndag förblef emellertid advo-
katens boning tillsluten; till och med långt
fram på dagen hade intet fönster öppnats
för att lemna rum för något af de fem bar-
nens små hufvuden.
Advokatens grannar intogos af en liflig
oro; de slogo på dörren, de ropade högt:
en dödstystnad herrskade det oaktadt fort-
farande. Fruktande någon förfärlig olycka,
gingo de då att underrätta syndikern i Ari-
ano, som anlände på eftermiddagen och efter
nya fåfänga rop lät slå in dörren.
Det första rummet, i hvilket syndikern,
åtföljd af en mängd oroliga och nyfikna
menniskor, inträngde, var tomt. De stängda
och omsorgsfullt tillbommade fönsterluckorna
gjorde det fullkomligt mörkt. Ingen ur hu-
set hade skyndat fram vid det buller man
gjorde för att slå in dörren.
Man inträngde i nästa rum; det var bar-
nens. Der framställde sig för de inträdan-
des ögon ett förfärligt skådespel; de bok-
stafligen vadade i blod. Frederica, en vac-
ker flicka om fem år, låg utsträckt på sin
säng, med ett gapande sår i bröstet; vid
åennes sida låg brodren Michel Angelo, 8
år gammal, med genomskjutet hufvud. Längst
bort låg en stackars liten varelse om 4 år
vid foten af sin säng, badande i blod. Det
stackars barnet hade blifvit dödadt bakifrån,
då han, troligen förskräckt öfver sina sy-
skons skrik, instinktmessigt försökt att ge-
nom flykten undgå det öde som hotade äf-
ven honom.
Fulla af fasa, ingingo syndikern och hans
följeslagare i det innersta rummet.
I ett hörn låg, stödd mot väggen, advo-
katens hustru, tryckande till sitt genom-
borrade bröst ett barn om några månader,
som, äfven det, blifvit mördadt i modrens
armar.
Något längre bort låg Grazia, det äldsta
af barnen, en flicka om 15 år, förfärligt
vanställd af två pistolskott, af hvilka det
ena borttagit underkäken och det andra ge-
nom ögat inträngt i hjernan.
Slutligen fann man äfven på en säng, i
liggande ställning, med kroppen krampak-
tigt sammandragen och ännu i handen hål-
lande den revolver, som tjenat honom till
medel att afdagataga hela sin familj, upp-
hofsmannon till detta förfärliga slagtande.
Han hade haft det infernaliska modet att
döda det ena efter det andra af sina fem