Påfvestaten med 800,000, Grekland med 1,400,000, Rumänien med 4,500,000, Finland med 1,800,000, eller tillsammans 98,100,000 invånare. Resande furstar. Norska tidningar berätta att genom utrikesdepartementet ankommit underrättelse om att prins Pierre af Orleans, hortig af Penthidyre, och en prins af Koburg ämna denna sommar besöka Norge under de respektiva namnen grefve dArc och baron von Helpa. Dom har nu fallit i det mål, hvari danska tidningarne Dagbladets och Fedrelandets riksdagsreferenter figurerade som svarande parter för deras beteende mot folktingsmannen Steenstrup den 21 sistlidne februari i korridoren utanför folketingssalen. Båda de åtalade, juris kandidaten V. Topsoe och filosofie kandidaten 4. Damkjeer, dömdes till — 4 dagars enkelt fängelse, för det de utmanat Steenstrup på duell. För hvad de i öfrigt vid tillfället syndat kunde de icke fällas till något ansvar. En ny familj Kinck. Från Neapel skrifves den 31 juni till Le Moniteur: Hela vår stad har erfarit ett hemskt intryck, frambringadt af en den mest besynnerliga händelse, som ännn ej blifvit förklarad. En väl känd advokat Guiseppe Ev...o hade flytt undan den qväfvande hetta, hvaraf vi hemsökas och med sin familj slagit sig ned i Uffetadalen nära Castel-Baronia i en villa vid namn Casa-Taverna. Guiseppe Ev...o var mycket afhållen af invånarne i den närbelägna köpingen Ariano, hvilka han brukade utan ersättning gifva goda råd i afseende på skötseln af deras affärer; och helsades han, då han hvarje dag företog sin morgonpromenad vänligt af alla mötande. Förliden söndag förblef emellertid advokatens boning tillsluten; till och med långt fram på dagen hade intet fönster öppnats för att lemna rum för något af de fem barnens små hufvuden. Advokatens grannar intogos af en liflig oro; de slogo på dörren, de ropade högt: en dödstystnad herrskade det oaktadt fortfarande. Fruktande någon förfärlig olycka, gingo de då att underrätta syndikern i Ariano, som anlände på eftermiddagen och efter nya fåfänga rop lät slå in dörren. Det första rummet, i hvilket syndikern, åtföljd af en mängd oroliga och nyfikna menniskor, inträngde, var tomt. De stängda och omsorgsfullt tillbommade fönsterluckorna gjorde det fullkomligt mörkt. Ingen ur huset hade skyndat fram vid det buller man gjorde för att slå in dörren. Man inträngde i nästa rum; det var barnens. Der framställde sig för de inträdandes ögon ett förfärligt skådespel; de bokstafligen vadade i blod. Frederica, en vacker flicka om fem år, låg utsträckt på sin säng, med ett gapande sår i bröstet; vid åennes sida låg brodren Michel Angelo, 8 år gammal, med genomskjutet hufvud. Längst bort låg en stackars liten varelse om 4 år vid foten af sin säng, badande i blod. Det stackars barnet hade blifvit dödadt bakifrån, då han, troligen förskräckt öfver sina syskons skrik, instinktmessigt försökt att genom flykten undgå det öde som hotade äfven honom. Fulla af fasa, ingingo syndikern och hans följeslagare i det innersta rummet. I ett hörn låg, stödd mot väggen, advokatens hustru, tryckande till sitt genomborrade bröst ett barn om några månader, som, äfven det, blifvit mördadt i modrens armar. Något längre bort låg Grazia, det äldsta af barnen, en flicka om 15 år, förfärligt vanställd af två pistolskott, af hvilka det ena borttagit underkäken och det andra genom ögat inträngt i hjernan. Slutligen fann man äfven på en säng, i liggande ställning, med kroppen krampaktigt sammandragen och ännu i handen hållande den revolver, som tjenat honom till medel att afdagataga hela sin familj, upphofsmannon till detta förfärliga slagtande. Han hade haft det infernaliska modet att döda det ena efter det andra af sina fem