RR —V — LL Vt R— ÖÄÅÅrÖEeavä
Anekdot från fregatten Vaundis
sedmnaste resa. Då denna fregatt befann
sig i Alexandria, skulle, såsom sjöfarande litet
hvarstädes bruka, en af läkarne ombord köpa
sig något inhemskt konstalster såsom minne
från pyramidernas land. Efter mycketletande-
stannade hans val på en utomordentligt skön
Venus-bild i parian, hvilken han genast på
det sorgfälligaste inpackade, för att vid hem-
komsten kunna visa sina förvånade laudsmiän
hur en egyptisk Venus ser ut. Nåväl! vid
fregattens ankomst till södra Sverige, landsteg
vår Eskulap der för att resa landvägen till Stock-
holm, sedan han dock förut till vederbörande
ombord gifvit förnyade förmaningar att noga
akta hans ovärdeliga skatt. När han seder-
mera i Stockholm hade nöjet återse sin låda
med inneliggande meranämnda bild, samman-
kallade han flera af sina vänner för att låta
dem åskåda öppnandet af densamma. Locket
aftogs, och vår lärde doktor riktigt njöt af allas
oförställda beundran för hans plastiska skön-
het från Nilens stränder. Men, o harm, snart
upptäckte en nitisk skärskådare på bildens
fot — en afbruten tå, gissar måhända någon
läsare. Nej, der stod med en förtviflad tyd-
lighet. — Gustafsbergs fabriksstämpel! Vår
likare teg, men det gjorde inte hans förarg-
liga vänner, ty de skrattade ohejdadt. Snart
trodde man sig dock kuuna antaga, att Gu-
stafsbergs fabrik sändt den famösa Veuusbil-
den till Paris på expositioneu, der någon spe-
kulativ herre från Alexandria inköpt densam-
ma, ty den koustälskande doktorn fick natur-
ligtvis betala bildens: värde mångdubbelt.
Yrefligt mode. I Sundsvalls-Posten
berättar en pariserkorrespondent, att för ögon-
blicket herrskar i verldsstaden ett mode, som
väl är det barockaste, löjligaste och dummaste
mode något tidehvarf kunnat uppvisa, Den