mm OO ORO OO OO OO OO OO ORON ROR FORE SEE EEE EE FREE AR AE Efter studentmöten, naturforskaremöten, läkaremöten, prestmöten, landtbrukaremöten, läraremöten, mnationalekonomiska möten, ha vi haft ett arbetaremöte, Och hvarför skulle vi icke haft ett sådant? Om möten göra gagn åt prester, landtbrukare o..s..v., hvarför skulle sådana icke vara nyttiga för industriela arbetare? Och hvarför skulle sistnämnda slag af arbetare ej få lof att använda för sitt bästa samma medel, som andra kategorier af samhällets medlemmar? — Ingen har väl bestridt dem rätt dertill. Icke offentligt, det är sannt. Men man och man emellan har försports under dessa dagar, att somligt folk funnit det besynnerligt att arbetare komma tillsammans för att diskutera... somliga ha -hånlett... några ha bara lett. Men nu, sedan genom votering blifvit afgjordt att frågan om valrätt inom staten öch kommunen ej må utgöra föremål för opinionsyttring på ett arbetaremöte, har patronernas organ, Nya Dagligt Allehanda, gifvit sin sanktion åt det då redan afslutade arbetaremötets tillvaro; och således må sådana möten äfven framgent komma till stånd, förutsatt att de fortfarande afhålla sig från att yttra något sådant otyg som att politisk och medborgerlig likställighet är ett af vilkoren för arbetsklassens höjande i bildning och moralitet. En bland de märkligaste företeelserna vid detta möte var att, så vidt vi förnummit, icke någon enda röst höjts för att klaga öfver skråens upphäfvande, tullförbudens borttagande och lindringarne i införseltaxan. Mötet räknade dock omkring 600 deltagare, representerande många tusende idkare af och arbetare i sådana yrken som ända till 1847 voro skrån och ända till 1850-talet skyddades af förbud eller af tullar, hvilka medförde samma verkan som förbud. Det skall blifva ganska svårt för det tillämnade prohibitistoch skråmötet i Örebro att borträgonnera intrycket af det faktum att det vida större arbevaremötet ådagalade en fullkorlig belåtenhet med den ståndpunkt, hvartill näringsoch tull-lagstiftningen lyckligen blifvit bragta. Det tros af många att inom vissa af Sveriges arbetareföreningar råder benägenhet hos de egentliga arbetarne — arbetstagarne — att undandraga sig bistånd och medverkan af arbetsgifvare — fabrikanter, mästare — och af andra personer med större kunskapsmått. Sammansättningen af arbetaremötet vittnar häremot. De af arbetareföreningar sända deputerade (hvilka ensamme egde beslutanderätt) voro tjenstemän, lärare, litteratörer, fabrikanter, mästare och egentliga arbetare; och häraf måste dragas den slutsatsen, att arbetarne icke gått så långt i tillämpningen af den förträffliga gsjelfhjelpsC-principen, som till att vilja hjelpa sig utan den större bildningen och den vidsträcktare erfarenheten. Den vid mötet rådande blandningen af principaler och arbetare har varit upphofvet till dess moderata karakter, har förebyggt alla beslut, som skulle kunnat förråda någon fientlighet mellan arbetsgifvare och arbetstagare, har tryckt en stämpel af understundom till och med alltför stor tamhet, allmännelighet och undfallenhet på de flesta resolutionerna. Den långvarigaste och märkligaste diskussionen under detta möte — också berörande Nr AR OT RA SS RR RN FER