mm OO ORO OO OO OO OO OO ORON ROR FORE SEE EEE EE FREE AR AE
Efter studentmöten, naturforskaremöten,
läkaremöten, prestmöten, landtbrukaremöten,
läraremöten, mnationalekonomiska möten, ha
vi haft ett arbetaremöte, Och hvarför skulle
vi icke haft ett sådant? Om möten göra
gagn åt prester, landtbrukare o..s..v., hvar-
för skulle sådana icke vara nyttiga för in-
dustriela arbetare? Och hvarför skulle sist-
nämnda slag af arbetare ej få lof att an-
vända för sitt bästa samma medel, som an-
dra kategorier af samhällets medlemmar?
— Ingen har väl bestridt dem rätt dertill.
Icke offentligt, det är sannt. Men man och
man emellan har försports under dessa da-
gar, att somligt folk funnit det besynner-
ligt att arbetare komma tillsammans för att
diskutera... somliga ha -hånlett... några
ha bara lett.
Men nu, sedan genom votering blifvit af-
gjordt att frågan om valrätt inom staten
öch kommunen ej må utgöra föremål för
opinionsyttring på ett arbetaremöte, har pa-
tronernas organ, Nya Dagligt Allehanda,
gifvit sin sanktion åt det då redan afslu-
tade arbetaremötets tillvaro; och således
må sådana möten äfven framgent komma
till stånd, förutsatt att de fortfarande af-
hålla sig från att yttra något sådant otyg
som att politisk och medborgerlig likställig-
het är ett af vilkoren för arbetsklassens
höjande i bildning och moralitet.
En bland de märkligaste företeelserna vid
detta möte var att, så vidt vi förnummit,
icke någon enda röst höjts för att klaga
öfver skråens upphäfvande, tullförbudens
borttagande och lindringarne i införseltaxan.
Mötet räknade dock omkring 600 deltagare,
representerande många tusende idkare af
och arbetare i sådana yrken som ända till
1847 voro skrån och ända till 1850-talet
skyddades af förbud eller af tullar, hvil-
ka medförde samma verkan som förbud. Det
skall blifva ganska svårt för det tillämnade
prohibitist- och skråmötet i Örebro att bort-
rägonnera intrycket af det faktum att det
vida större arbevaremötet ådagalade en full-
korlig belåtenhet med den ståndpunkt, hvar-
till närings- och tull-lagstiftningen lyckli-
gen blifvit bragta.
Det tros af många att inom vissa af
Sveriges arbetareföreningar råder benägen-
het hos de egentliga arbetarne — arbets-
tagarne — att undandraga sig bistånd och
medverkan af arbetsgifvare — fabrikanter,
mästare — och af andra personer med större
kunskapsmått. Sammansättningen af arbe-
taremötet vittnar häremot. De af arbetare-
föreningar sända deputerade (hvilka ensamme
egde beslutanderätt) voro tjenstemän, lä-
rare, litteratörer, fabrikanter, mästare och
egentliga arbetare; och häraf måste dragas
den slutsatsen, att arbetarne icke gått så
långt i tillämpningen af den förträffliga
gsjelfhjelpsC-principen, som till att vilja
hjelpa sig utan den större bildningen och
den vidsträcktare erfarenheten.
Den vid mötet rådande blandningen af
principaler och arbetare har varit upphofvet
till dess moderata karakter, har förebyggt
alla beslut, som skulle kunnat förråda någon
fientlighet mellan arbetsgifvare och arbets-
tagare, har tryckt en stämpel af understun-
dom till och med alltför stor tamhet, all-
männelighet och undfallenhet på de flesta
resolutionerna.
Den långvarigaste och märkligaste diskus-
sionen under detta möte — också berörande
Nr AR OT RA SS RR RN FER