ansträngningar ännu ej fullkomligt återfått
sansen, förlorade gossen helt och hållet hufvu-
det, och i stället för att gå dit jag tillsagt
honom, störtade han i sin. ångest till Cafå
Anglais, der öfverkyparen var hans gudfar.
Kyparen, underrättad om hvad som stod
på, gick genast in i det kabinett, der doktor
Cabarrus jemte några vänner alltid tillbragte
sina aftnar, och i få ord redogjorde han för
förhållandet.
Doktor Cabarrus reste sig utan att yttra ett
ord, kastade sig i en droska och tillsade poj-
ken att taga plats bredvid kusken. In kort
stund derefter inträdde han iskoflickarenkans
stånd.
Det var första gången jag såg honom.
Han betraktade den sjuka, framställde några
frågor och slog sig sedan ned vid det rankiga
bordet för att skrifva. Jag hade skyndsamt
tändt fotogenlampan, och vid dess sken skref
han receptet med blyertspenna på ett papper,
som han framtog ur sin plånbok. Derefter
nickade han vänligt och försvann.
Jag närmade mig bordet för att kasta en
blick på: receptet.
Det var en femhundrafranksedel och på
dess: baksida stod:
Färskt kött frukost och middag.
Godt vin.
Fullkomlig hvila.
Två månaders vistande på landet.
Ingen oro för framtiden.
Cabarrus.