—2
Gud vet! Om ingenting! Och ändå lyss-
nade man med riktig andakt till gubbens ord,
man tröttnade aldrig att beundra de blixtrande
infallen som haglade från hans läppar, man
knotade tvärtom öfver timmarnes korthet, när
tiden var inne till uppbrott.
Doktor Cabarrus var artisternas och littera-
törernas läkare; för dem hade han alltid ett
vänligt ord, ett godt råd och en öppen börs.
Under de sednare åren praktiserade han obe-
tydligt; han var fullkomligt döf för alla de
böner, som riktades till honom af hertigar och
hertiginnor, markiser och markisinnor. Der-
emot anropade en nödställd aldrig förgiäfves
hans bistånd. Jag skall aldrig glömma första
gången jag såg honom.
Hvar och en som besökt Paris känner till
de små stånd, i hvilka skoflickarne arbeta.
Icke långt från min bostad bodde enkan efter
en stackars skoarbetare, som dött endast några
månader förut, efterlemnande hustru och en
elfvaårig son, lärling hos en embalieur.
Sem mannen under sin lifstid ofta arbetat
åt mig, tittade jag efter hang död lite- emellan
in till hans. enka, som, ur stånd att ensam
förtsätta med skolagningen, befann sig i det
mest utblottade tillstånd; En dag; då jag ett
par gånger passerat förbi gummans stånd och
alltid funnit luckorna stängda, beslöt jag att
på aftonen springa ned: till henne. Äfven nu
voro luckorna. stängda, men jag öppnade be-
slutsamt dörren, och till min stora förskric-
kelse fann jag den arma gumman, ligga som
det tycktes liflös på sin halmbädd.
Jag tillsade genast en utanför på gatan stå-
ende kommissionär att gå efter hennes son,
som arbetade i grannskapet, och när gossen
några minuter sednare inträdde skickade jag
honom efter en läkare. .
Vid åsynen af modren, som oaktadt mina