SS
Beaury sänkte hufvudet, han hade svurit
att lyda, han vågade ingenting invända.
Försedd med poliskommissariens noggranna
instruktioner, reste han. Flourens mottog ho-
nom med öppna armar. Exalterad, men långt
ifrån förderfvad, trodde han ännu på heder
hos ungdomen ; en soldat, som öfvergifvit sitt
land och sitt regemente för att undgå despo-
tens förtryck, var för honom en bror.
Han föll i den utlagda snaran.
Jag känner inte slutet på sagan, men jag
anar det. Hr Lagrange får naturligtvis ett
ordengband — det är ju de plåsterleppar mak-
tens innehafvåre alltid lägga på sjuka samveten
— den unga Beaury, det verktyg han begagnat,
får först en tids fängelse, sedan dom, så
landsflykt för att i ett främmande land njuta
af sin förvärfvade blodspenning, och hr Flou-
rens dömes in contumaciam — hvartill? Ja,
det är ej lätt att säga!
Samma dag, som plebiscitets lyckliga utgång
firades i Paris med kejserlig illumination och
fyrverkeri, hade sett en at Frankrikes ädlaste
söner jordas. Det var denna gång doktor
Cabarrus tur att nedstoppas i mullen, efter
att ha framlefvat ett lif; uteslutande egnadt
åt den lidande menskligheten.
Doktor Cabarrus var Komöopat. Son till
den namnkunniga fru de Tallien, hade
han af henne ärft en skönhet, öfver hvilken
åren knappt haft makt, oeh en intelligens,
fullkomligt oförminskad ända till det sista
ögonblicket. Mer parisare än någon. annan,
e han i ännu högre grad än alla andra
underbara förmåga, som utmärker pa-
Tisaren, att Prata snillrikt och qvickt ide mest
anderattiga. ämnen. Hvarom talade man väl
atirder de tåbga aftnarne på Caf6 Anglais, när
Foktor. Cab bildade själen i kretsen?