nen, som voro mera hemmastadda på lands-
vägen än i sockenskolan, de usla kojorna,
hvilka mången gång tycktes mig gifva åt
ljungbevuxna trakter ett, om möjligt, ännu
mer ödsligt och tröstlöst utseende, än de af
paturen hade — allt detta lemna vi åt Guds
försyn och i det hopp, att en ljusare fram-
tid snart måtte gry för dessa fabriksdistrik-
ter, och styra våra steg längre mot söder.
I södra socknarne af Marks härad förfär-
digas drällväfnader, och der är tillståndet i
allmänhet bättre, sade man mig, ty dessa
socknars skogstrakter, såsom mera aflägsna,
hade jag ej tillfälle att besöka. Dalen vid-
gar sig äfven här och låter blicken öfver-
fara ett vidsträcktare odladt landskap; vid
hvarje gård eller by randas den gröna slut-
tande backen vid bergens fot af hvita väf-
var som ligga på bleke och man — ser
ej det som berget gömmer.
Öfver allt, hvar jag far fram, har jag
dock . tillfälle bevittna en flit i hemmen,
hvartill något motstycke ej finnes uppåt
landet. I de socknar, der lingods tillverkas,
är det t. ex. icke ensamt qvinnorna som
dermed äro sysselsatta, utan familjens kar-
lar, från husfadren till sonen och drängen;
hafva äfven sin gbpinrock och spinna sin tråd
lika fin och jemn, som trots den snällaste
tös — och de sätta en ära deri!
Hvad göra karlarne i på landsbygden i
mellersta Sverige under de långa mörka
morgnar och qvällar,. som vintren, 6 3 7
månader om året, medför? —
Men den ena milstolpen efter den andra
ilar oss förbi, Wiskan och de nakna bergen,
den förra mera bred och högtidlig, de sed-
nare lika nakna, men mera brutna, följa oss.
Vid Hallandsgränsen möter den friska dof-
ten af nyslaget hö och klangen af danska
språkljud; vägen i Elfsborgs län, omlagd och
jemn, blir backig och trög; se, här på sand-
åsen blickar hafvet oss till möte, det stora
vida hafyet, och sänder oss en frisk vind
till välkomsthelsning — vi kasta en blick
på Elfsborgs ljungbevuxna berg och — för-
segla brefvet,.. .. an to bo oherptår
TB resa Aag rare Fo ahvefår