I Westergötlands fäbriksdistrikter.
(Från Dagens Nyheters korrespondent.)
Knallbygden den 2 juli.
Landsvägen, som stryker fram genom
Mårks härad, det sydligaste i Elfsborgs
län mot Hallandsgränsen och der väfnads-
industrien hufvudsakligast florerar, följer
söderut från Borås Wiskaån endast ett kort
stycke, eller till Wiskafors, der den svänger
af till venster och snart råkar den lilla
Häggån, en biflod till Wiskan, utefter hvil-
ken den sedan fortlöper omkring 1!f2 mil,
till dess de båda strömdragen sammanflöda
nedanför Kinna by, der den resande åter
får Wiskan i sällskap.
Häggåns dalgång, åtminstone dess sydli-
gaste hälft, bildar en landskapstafla, som
annorstädes i vårt land saknar motstycke.
Den temligen smala dalen, på båda sidor
begränsad af höga, parallelt löpande berg-
åsar, är på ömse sidor omfån tätt bebyggd
med — palatser. Dessa, prydligt under-
hållna och målade i ljusgul färg, några med
chatteringar i grönt, annonsera en rikedom,
ett välstånd, hvilket, om det vore uttrycket
för ortens tillstånd i allmänhet; skulle in-
gifva den föreställningen att man befunne
mig i rikets förmögnaste bygd.
Från kullarne efvanom Fritsla by har
man en herrlig öfverblick af hela dalen ända
bortom Kinna kyrka, en sträcka af omkring
en mil. De prydliga landtgårdarne, den ena
liggande tätt invid den andra, garnera ber-
gens fot på ömse sidor och framblänka ur
lummiga lundar, hvilkas mörkgtöna löfbäd-
dar bilda en sällsam, men behaglig kontrast
mot de nakna bergens skrofliga väggar. Midt
i dalen glindrar Häggåns smala strömfåra
som ett band af silfver, slingrande sig i
tusen bugter, och dess sakta hvälfvande våg
tyckes, liksom den resande, gerna vilja glöm-
ma sig qvar i denna behagliga nejd. Det
väl ordnade landtbruket, de bördiga fälten,
som vagga likt gröna sjöar, de tuktade al-
lerna och häckarne, def omsorg; hvarmed
äfven ekonomibyggnaderna äro uppförda och
underhållna, de öfver ån hvälfda stenbroarne