hastighet, som om det varit eldadt med stenkol. Torfven, som användes, var så kallad rörtorf, beredd efter bruksförvaltaren Samuelssons å Fäskefors metod — en metod, som redan vunnit ganska vidsträckt förtroende och användning i Wermlands bruksdistrikter. Användningen af torf å lokomotiver förutsätter naturligtvis, att man måste göra lokomotivet eller dess tender något annorlunda än hittills, d. v. s. rymligare, cmedan torfven skrymmer betydligt mer än stenkolen, men detta synes mig vara för hrr ingeniörer en så lätt uppgift, att derom ej är värdt att spilla några ord, för den händelse att vår brinntorf kan beredas på ett sådant sätt och för öfrigt är af sådan beskaffenhet, att den kan till detta ändamål användas. Den vördade trafikstyrelsen kunde ju ha den godheten att tillsätta en torfbränningsöfverkontrollör för att riktigt gå till botten med denna sak, såvida styrelsen nu ej har någon anställd tjensteman, som kan ha tid att egna sig deråt. Säkert skulle ingen deröfver beklaga sig, försöket må för öfrigt utfalla huru som helst. ko ok Bland nöjen, som denna industriutställning erbjudit mig som främling här på orten, skattar jag icke minst detatt ha fått bese och känna staden Borås. Bland våra småstäder intager denna stad onekligen främsta rummet i afseende på byggnadssätt och yttre utseende. Ovanligt breda gator — till hvilka motstycken knappt finnas i hufvudstaden — skära hvarandra i räta vinklar och indela staden i reguliera qvarter. Byggnadssättet är mycket egendomligt. Väl vårdade trähus, om en vånings höjd och byggda i samma stil, finner man öfverallt, beroende detta derpå, att intet trähus får bygas högre än en våning. Detta lagbud har tillkommit i följd af de många och stora eldsvådor, som öfvergått staden. I den g. k. Alln har staden en en behaglig och skuggrik promenad, och i hotell Borås ett etablissement, som stärker besökaren i den åsigten, att han här befinner sig 1 ett samhälle, som står på solid grund. Nämnda etablissement, som efter egaren i dagligt tal kallas : för Söderströmst, har jemväl en trädgård, stor som Strömparterren i Stockholm, som är väl ordnad och vinner ökadt behag genomden vackra Wiskaån, som:!begränsar dess ena sida. I hotellets stora sal intogos, såsom jag förut omnämnt, de gemensamma festmiddagårne under mötet. Tre bord voro dukade parallelt med hvarandra, vid hvilka omkring 150 personer fingo rum. Vid öfra ändan af mellersta bordet hade landshöfding E. Sparre sin plats. I detta verksamma och lifaktiga län är det icke ensamt med rangens rätt han intar första platsen. Första festmiddagen föreslog han. första skålen — den gällde konungen. Orkestern — en dubbelqvartett;.af Elfsborgs regementes musikkår — uppspelade dervid, besynnerligt nog, icke folksången, ehuru den begärges, utan kung Carl, den unga hjelteX, och bordsgästerna instämde af fullaste öfvertygelse. Det var ett nöje att höra hr grefyen ochilandshöfdingen stämma in med och han sjöng: Ur vägen, vägen, Moskoviter med sådan kläm, att till och med orkesterns fbasunist kom till korta. Ett annat angenämt minne från denna middag har jag uti det tal, hvarvid, bruksegaren och riksdagsmannen Brusevitz på Limmared föreslog hr Sparres skål. Under de fyra riksdagar han bevistat har han i första kammaren tillsammanlagdt ej talat så mycket som han gjorde nu, och han var verkligen så vältalig, att det är enstor förlust för första kammaren att icke oftare få höra honom. Vid festbalen å rådhuset i tisdags afton hade man tillfälle att bese den onekligen vackraste afdelningen af 1870 års exposition i Borås: I ytterst eleganta toaletter presenterade sig här stadens och ortens qvinliga ungdom, blomstrande, glad och lefnadsfrisk, och kollrade så bort känslan af trötthet och värme att, enligt hvad jag kunde märka, ingen erfor något symptom af krafternas sjunkande eller en tryckning af salongens höga temperatur. Ögat tjustes af en oräknelig mängd vackra hufvuden och af en nästan total frånvaro af — chignoner, hvilken .sednare omständighet, det vågar jagförsäkra: mina läsarinnor i Stockholm; icke på minsta sätt minskade balens liflighet och de deri deltagandes nöje. Det torde tillåtas mig att med tystnad förbigå de följande dagarnes festmiddagar, vid hvilka aptiten och serveringen voro lika goda som första dagen, och vid hvilka äfven vältaligheten flödade i kapp med champagnen, som ej vill säga så litet. Min resas mål kallar mig till andra omgifningar, andra scener och är Ivckan od. råkas vi