endast var hans svågers, köpman Brung,
namn han begagnade. Hvad som bragte ho-
nom dertill var en penningförlägenhet, i
hvilken han råkat genom förlust för andra
och som uppgick till 15,000 spd., samt den
omständigheteti att han under de ogyn-
samma tiderna icke kunde få sina fasta egen-
domar och skepp realiserade till någorlunda
antagliga priser. Alltefter som hans behof
ökades, begagnade han allt flera falska pap-
per. Ehuru han länge hyste det hoppet,
att han genom gynnsammare konjunkturer
skulle kunna ordna sina affärer och inlösa
alla de falska papperen, märkte han på
sednare tider att allt skulle blifva upptäckt;
men oaktadt han hade tid och tillfälle att
anskaffa penningar för att genom flykten
undandraga sig lagens straff, har han dock
aldrig velat det.
David Friedrich Strauss, den
berömde författaren ,till Jesu lefnad, som
sedan, flera år vistas i Darmstadt och står
på mycket förtrolig fot med prinsessan Alice,
den hessiske tronföljarens gemål, har åt
detta förhållande förskaffat en varaktig min-
nesvård genom att dedicera sitt sednaste ar-
bete öfver Voltaire åt prinsessan. I före-
talet omförmäles huru de föredrag, i hvilka
arbetet sönderfaller, ursprungligen varit
skrifna för prinsessan och af henne benäget
afhörda, hvarför de nu äfven i tryck egna-
des henne. Notisen är så till vida märk-
lig, skrifver Magdeburger Zeitung, som det
är sällsamt nog att se en känd och berömd
fritänkare så väl upptagen vid ett hof, från
hvilket man i allmänhet är van att se en-
dast den blinda ortodoxien utmärkas. Prin-
sessan Alice, syster till kronprinsessan af
Preussen, har med ovanlig sjelfständighet
bekämpat den vid hennes ankomst till Darm-
stadt oinskränkt herrskande ultramontanis-
men och pietismen och framkallat en mängd
välgörenhetsföreningar, som stå på konfes-
sionslös grund, såsom bland andra en före-
ning för bildande af sjuksköterskor, som
med framgång täflat med barmhertighetssy-
strarne och diakonissorna. Nu har den ut-
märkte lärde, hvars vänskap och högaktning
prinsessan lyckats vinna, rest henne en min-
nesvård, som skall bevara hennes namn i
den tyska litteraturhistorien.
Garibaldi har insjuknat. Han lider
af en svår gikt, och hans tillstånd lärer
icke vara utan fara.
De orleanska prinsarnes pe-
tition. Det föreligger nu närmare upp-
lysningar om det franska petitionsutskottets
sammanträde den 27 juni, till hvilket ju-
stitieministern Ollivier och inrikesministern
Chevandier de Valdröme hade infunnit sig
för att deltaga i öfverläggningarne om mar-
kis de Pirs bekanta interpellation. Emile
Ollivier skall hafva bestämdt ogillat hela
argumenteringen i de orleanska prinsarnes
skrifvelse, emedan han i detta deras steg
och i den form de valt icke kunde se en-
dast ett återfordrande af deras rättigheter
som franska medborgare, utan ett nytt tec-
ken på den pretendentställning de hittills
intagit. Om prinsarne vändt sig omedelbart
till kejsarens nåd samt formligen afsagt sig
alla ytterligare anspråk, mente han, så hade
deras framställning kunnat räkna på rege-
ringens deltagande. Men nu kunde kejsa-
ren endast och allenast anse det för en di-
rekt personlig förnärmelse, i full kamrarne
besvarade denna framställning på något an-
nat sätt än genom att öfvergå till dagord-
ningen. Skulle emellertid, mot all förmo-
dan, lagstiftande församlingen icke dela denna
uppfattning, skulle den vara böjd att gå in
på framställningen sådan den föreligger, så
vore regeringen nödsakad att begagna sin
rätt att upplösa kamrarne. Den ton, hvari
justitieministern afgaf denna förklaring, skall
skall hafva varit särdeles energisk och be-
stämd och gjort ett djupt intryck på utskot-
tets medlemmar. Utgången blef, att peti-
tionsutskottet med 8 röster mot 1 beslöt att
i öfverensstämmelse med regeringens önskan
tillstyrka kammaren att öfvergå till dagord-
ningen. Som man ser af etf telegram i går-
dagens nummer, har äfven lagstiftande för-