Upphäfvandet af Bourbonernas förvisning ur Frankrike är en fråga, som på sista tiden sysselsatt lagstiftande församlingen. Anledning härtill gafs nyligen af markis, de Pire, då denne anmälde er interpellation Huruvida icke regeringen skulle vara böjd att gifva CHenrik den femte (grefven af Chambord) och prinsarne af Orleanska familjen tillåtelse att återvända till Frankrike samt ersätta dem för deras konfiskerade gods. Ehuru markisen motiverade sitt förslag genom att hänvisa på dem styrka, som en 18-årig tillvaro och sednaste folkomröstning gifvit der kejserliga regeringen, blef detta likväl ogynsamt mottaget af kammaren, och hela frågan skulle sannolikt genast ha förfallit, såvida ej de orleanska prinsarne sjelfva blandat. sig uti densamma och genom lagstiftande församlingens president, Schneider, tillställt de. deputerade fö jande skrifvelse: Herrar deputerade! Till eder har en begäran blifvit framställd om upphäfvande af de undantagsåtgärder som drabba oss. TIanledning af detta förslag kunna vi icke iakttaga tystnad. Redan år 1848 under. republikens tillvaro hafva vi protesterat mot den läg, som drifver oss i landsflykt, en misstroendets lag, som icke af: något rättfärdigas.. Ingenting har sedermera rätttärdigat den, och vi förnya nu våra protester inför landets representanter. Det är icke en nåd vi begära, det är vår rättighet, den rättighet som tillhör alla fransmin och hvilken blott vi ensamma sakna. Det är vårt land som vi återfordra, vårt land som vi älska, hvilket vår familj alltid redligt tjenat, vårt land, från hvilket ingen af våra traditioner skiljer oss och hvars blotta namn ständigt kommer våra hjertan att klappa; ty för de landsflyktige , finnes ingenting som ersätter fäderneslandet. Twickenham den 19 juni 1870. Ludvig Philip af Orltans, grefve af Paris; BiFrans af Orldans, prins af Joinville; PiHenrik af Orlans, hertig af Aumale; SA Robert af Orlfans, hertig af Chartes.