nen, och med ett raskt språnz stod en ung
man: på stranden.
Han var en reslig, smärt gestalt, denna
yngling; rika, bruta lockar böljade kring den
solbrända nacken och den hvita pannan, men
i de mörkblå, djupt liggande ögonen tycktes
spela ett listigt uttryck, och omkring den fina,
välformade munnen lekte ett hånfullt Töje.
Han vände hufvudet än åt den ena, än åt den
andra sidan.
— Elsa! ropade han. Elsa, min engel, är
du ej här? Hur skall jag förstå detta?
OC Ah! skrattade han, hvad gör Väl detta
mig; Det är ändå en god sak att ha två iäl-
skarinnor på en gång; om då den ena för-
summaär sig, så har man den andra så, myc-
ket säkrare. Kärlek är en sak, som man fin-
ner allestädes, blott man förstår att lägga.
sina ord och är begåfvad med ctt fagert ut-.
seende.
Han fastgjorde båten, och började att på;
det omnämnda vadet gå, öfver till den andra,
holinen.
— Maja! ropade han åter, är du här, min
herrliga flicka? Han hade knappt satt sin fot,
på. stranden, då Maja med öppna armar skyn-.
dade honom till mötes. Efter en öm hels-
ning lade han sin arm om hennes lif, och de.
gingo längre in mellan träden. Månen sken,
blommorna doftade, och de glittrande vågorna
plaskäde sakta mot stranden; allt andades
frid i den stilla aftonen. Men vilda stormar