Fleråriga förfrlskningar. Hal-
lands-Posten omtalar en af possessionaten
CO. Hammar gjord upptäckt, att den numera
aflidne ombudsmanen i Hallands läns brand-
stodsbolag, lasarettssysslomaunen Alexis Åbergh
under en följd af år skall ha förfalskat det
för någon tid sedan upplösta bolagets räken-
skaper genom öfverdebitering till ett belopp
at, såsom det säges, omkring 60,000- rdr, men
att den aflidnes efterlemnade tillgångar, hvilka
genast efter den skedda upptäckten af för-
falskningen. belades med qvarstad; mer än till-
räckligt ersätta nämnda belopp, så att de li-
dande delegaårne i bolaget troligen blifra till
fyllest ersatta, med hvilket förhållande såväl
bolagets direktörer, hvilka under en följd af
år lätit draga sig vid näsan, som ock reviso
rerna; hvilka icke, såsom de bort, skrifvit re-
visionsberiättelsen å räkenskaperna, utan på
lösa ark, hafva stor anledning att vara belåtna.
Pre-teriig ekenh-iltghet. Under
denna rubrik meddelar Nya Wörmlands-posten
följande, hardt när otroliga historia: En ung
prestmau, vi vilja kalla honom H,, af de mest
gudligt sinnade. hade en dag varit inne i en
till havs församling närbelägen köping och der-
vid träffat eu ungefär jemnårig yrkesbroder
L., hvilken åter ej höll så obegripligt strängt
på dogmerna, att han ej någon gång muntrade
sig med hvad verlden har pöjsamt att bjuda
på. Vid afresån från köpingen tillfrågades H.
af L. huruvida de ej skulle innan de åtskilj-
des, dricka ett glas punsch tillsammans, hvar-
på han ock efter en stunds ötverfalande gick
in. Nästa söndag, efter predikans slut und-
fignade H. sin försam ing med följande pe-
koral:
Mina kärälskeliga åhörare! Jag kan ej skil-
jas från denna heliga plats eHet från eder,
mina kära åhörare, förr än jag bekänt den
synd, som sedan några dagar hvilar tungt på
mitt samvete. Jag var nemligen en dag inne
i köpiogen A. och träffade der, bland åndra,
min embetsbroder komminister L , Hvilken ef-
ter vågot öfvertalande förmådde mig att å der-
varande stadshus dricka ett glas punsch. Detta,
mine kära åhörare har alltsedan dess hvilat
blytungt på rmitt samvete, emedan det är den
största synd jag vet mig hafva begått, sedan
jag iklädde mig denna presterliga skrud, men
jag hoppas att, om I viljen förlåta mig härför
på grund af: min nu öppet gjorda bekännelse,
vår himmelske fader äfven måtte befria mig
från denna syndaskuld. Amen.
- Hvad skall man tro om en sådan prest?