Ett dumt tilltag utfördes en dag förlidet år af en annars förståndig landtman i Engelholms närhet. På hans fruktbara egor hade inpraktiserat sig ett af hans grannes nötkreatur, som lät sig väl smaka den anrättning, en gifmild. natur der. uppdukat i form af det tfrodigaste klöfverfält. Oxen var hungrig: och åt glupskt af de. aptitliga grönsakerna. Men då klöfverns egare fick se den objudne gästen fråssa på sin bekostnad, tog han gynnaren i förvar och satte honom inom bås och bom, såsom man vanligen gör med sådana brottslingar, hvilka bete sig mer eller mindre nötaktigt. Men när den, som egde kreaturet, på qvällen samma dag fick veta att klöfveregaren gått ut:i byn för att tillbringa en glad stund bland sina vänner, passade han på och tog sin oxe tillbaka hem till sig. Nå, det var ju icke så galet, ej heller dumt gjordt. Men dumt bar sig den andre grannen åt — han som egde klöfvern. Han gick nemligen dagen derpå i soluppgången bort till djurets egares fästall och tog tillbaka hvad han på sitt sätt ansåg böra förblifva i hans våld till dess hån fått skadeersättning för oxens åverkan på klöfverfältet. För tilltaget blef han tilltalad, är nu derför dömd till 6 månaders cellfängelse samt sitter för närvarande i Engelholms häkte — beklagande att han och många af hans stånd äro alldeles okunniga om strafflagens innehåll, ehuru de för öfrigt äro hedervärda och välvilliga män. (E. T.) En beklagansvärd moder. Den 14 d:s vid 3-tiden på e. m. företogo sig två gossar, den ene 10, den andre 4 år, boende vid egendomen Hesselby i Börje församling i Upland och söner af dragonen Storm, att gå till en af dem med deras syskons tillhjelp iordningställd stuga, uppsatt af sten, torra qvistar och mossa. De skulle nu, för att ha riktigt roligt i och af sin stuga, tända upp eld i dess lilla spis, för hvilket ändamål 10