derangörat! Nu föruådrade han sig icke längre
öfver hennes stötta utseende.
Vår kandidat hade just fått detta klart för
sig, då en glädtig röst bredvid honom utropade:
— God afton, herr C.!
Axel vände sig om och igenkände den lilla
rödblommiga, ytterst lffiga damen, som han
på balen i X. dansat extra danser med.
— Min man, presenteråde hon hastigt, vi-
gande på siå följeslagare, en äldre man med
fullkomligt smästads-utseende och som med
mörka blickar betraktade vår vän.
Den utgå damen Yvär således gift! Ock Axel
som öupphörligt titulerat henne fröken! Nam-
net Håde han icke denringaste äning om.
— Min Gud, hyad vi häde roligt sist! bt-
ropade den unga frun och visade sina hvita
tänder.
— Ja, svarade Axel helt lakoniskt vid
mindet af alla sina dårskäper.
— Få vi lika roligt i afton?
— Beror det endast på mig, så skall jag
försöka göra mitt bästa. i
— Åh, då har det ingen fara, skämtade
hon, under det Hennes man synbarligen högst
orolig ryckte henne i klädningen. Det värda
pätet aflägsnade sig, och Axel stod deren
smula förvirrad och icke riktigt säker på, hvad
han skulle tro om alltsammans. — Tänk om
han, med sina extra danser hade gjort em er-
öfring I Och en fru till på köpet! Hotsåg
ätt brå ut och tycktes dessutom ega en ovan-