andar, som samlat sig omkring sällskapet, och söm vid ordet kusin under ifrigt hviskande togo dem nykomne i närmare skärskådande. — Pojken! brummade den mer än lofligt sömnige brukspatronen, pojken! Ja, det veta fn! En sådan filur att ta mig på den svaga sidan! Det var en fördömd qväll! och han tog sig om pannan med högst misslynt min: -— Gröna gästrummet är ju i ordning; förklarade hans ikta hälft och gaf genäst de för inlogetingen nödiga befallningarne, hvarpå hela familjen tog godnatt af vår kandidat och lem: nade honom i förstugan vind för våg, det vill säga i sällskap med en husmamsell och två pigor. En stund stodoalla fyra och sågo på hvarandra, men slutligen yttrade mamsellen: — Sofie, visa herrn, hvart han skall taga vägen! Sofiv blickade smålteende på den nye käsinen och styrde i väg åt trappan. Axel följde, efter hvad han tyckte i rät linie; och begge hamnade slutligen i gröna gästrummet. Axel placerade sig genast midt i sängen. — Jo, det här var trefligt! utbrast hah vid tanken på aftonen, son till följe af det långa vistandet i friska luften började framstå i allt fv er herrn det? inföll Sofie, under hon tände ljusen: 7 Ja, Svarade Axel suckatdo och såg på henne.