andar, som samlat sig omkring sällskapet, och
söm vid ordet kusin under ifrigt hviskande
togo dem nykomne i närmare skärskådande.
— Pojken! brummade den mer än lofligt
sömnige brukspatronen, pojken! Ja, det veta
fn! En sådan filur att ta mig på den svaga
sidan! Det var en fördömd qväll! och han tog
sig om pannan med högst misslynt min:
-— Gröna gästrummet är ju i ordning; för-
klarade hans ikta hälft och gaf genäst de för
inlogetingen nödiga befallningarne, hvarpå hela
familjen tog godnatt af vår kandidat och lem:
nade honom i förstugan vind för våg, det
vill säga i sällskap med en husmamsell och
två pigor. En stund stodoalla fyra och sågo
på hvarandra, men slutligen yttrade mam-
sellen:
— Sofie, visa herrn, hvart han skall taga
vägen!
Sofiv blickade smålteende på den nye käsi-
nen och styrde i väg åt trappan. Axel följde,
efter hvad han tyckte i rät linie; och begge
hamnade slutligen i gröna gästrummet.
Axel placerade sig genast midt i sängen.
— Jo, det här var trefligt! utbrast hah vid
tanken på aftonen, son till följe af det långa
vistandet i friska luften började framstå i allt
fv
er herrn det? inföll Sofie, under
hon tände ljusen:
7 Ja, Svarade Axel suckatdo och såg på
henne.