oo MA
— Det här blir mig en dyr afton, mum-
lade han, då han lemnade platsen.
— Jo jo men, inföll Axel, men så behandlade
du också instrumentet oriktigt. —
— Min dam Var alltför tung, suckade Ström
och såg högst melankolisk ut.
— Här är förfärligt varmt! Har du lust
att hemta litet frisk luft?
— Nej, jag måste ha rätt på S.
Axel lemnade salen och kom, Just söm han
öppnade dörren till förstugan, rakt i armarne
på Lina, den täcka uppasserskan. Tillfället
var alltför frestande för att icke begagnas;
också uttog han nu den kyss, som vid hans
ankomst blifvit honom förnekad. I samma
ögonblick ljöd en skallande skrattsalfya bakom
honom ; han hade glömt att dörren stod öppen,
så att minst ett dussin personer i salen varit
åskådare af detta lilla intermezzo. : Lina tor-
kade sig helt förlägen om munnen med för-
klädet, och Axel försvann in i spelrummen,
der hans kära morbror gjorde allt sitt till för
att göra sin kära systerson så litet förtjusan-
de som möjligt.
— Hör på, dansar inte morbror fransäs?
frågade Axel under det de klingade. i
— Vill du drifva med mig, . pojke? Jag
dansa fransäs!
— Hvarför inte? Det är en ypperlig mo-
tion, och jag har för tillfället ingen vis-å-vis,
sedan min vän Ström slagit sig på musiken.