Händelser och förhållanden i utlandet. Totalresultatet af franska folkomröstningen är följande: 7.298,592 ja, 1,550,293 nej, 1,567,703 icke-röstande. Napoleon har således vunnit den väntade segern, med anledning hvaraf han också fått mottaga lyckönmskningar af samtliga europeiska suveräner samt en ofantlig mängd underdåniga adresser från samfund och korporationer inom landet. Segerns betydelse framställes mycket olika. De officiösa tidningarne säga att det är kejsardömet som erhållit ett förtroende-votum, icke den af kejsaren på sednare tiden adopterade liberala politiken, ett påstående som bestämdt förnekas af de sansadt liberala blad, som lånat kejsaren sitt stöd. Den yttersta vensterns organer åter se uti omröstningsresultatet endast ett slående bevis på folkets okunnighet och uppmana derför till vidtagande af kraftiga åtgärder för att skingra det andliga mörker, hvaruti massan af nationen ännu är. försänkt. Äfven den stora engelska tidningen Times har fällt sitt omdöme, hvilket vi anse förtjena här meddelas: Plebiscitet, säger tidningen, var en blunder från början till slut. Man kan fråga mycket litet efter de möjliga följder detta votum kan ha för kejsaren sjelf, ty han är stark nog att taga vara på sina egna intressen, Men, oberoende af all personlig eller dyhastisk hänsyn, utan att fästa sig vid blotta styrelseformer, kan man ej utan onda aningar tänka på det breda, alltmer sig vidgande svalget mellan de särskilda klasserna af den franska befolkningen, på den ständigt, om också i tysthet, pågående kampen mellan städernas och landsbygdens intressen, på det sträfvande till samhällsupplösning som visar sig i de stora centrerna och som endast motväges af de mera slöa och passiva än konservativa instinkterna hos landsbygdens befolkning och endast hålles i schack af en väpnad styrka och en kompakt administration, som uttömma en stor och högsinnad nations tillgångar, på samma gång de krossa.hennes friheter... Soldater och bönder! Soldater på bulevarderna, bönder vid omröstningsurnorna, måste dessa vara en fransk suveräns lifvakt och kommittenter? Januari lofvade någonting bättre. Ett tidehvarf, som stod i bättre öfvereusstämmelse med det nittonde seklets framsteg, hade blifvit invigdt. Vi tro dock ej att en återgång till de åsigter, som för fyra månader sedan gjorde sig gällande, ännu är omöjlig, vi hoppas tvärtom att det snart skall befinnas vara en nödvändighet. Det ligger i alla partiers — alla ordningens och frihetens sak tillgifna partiers — intresse att detta olycksaliga plebiscit blir glömdt och, om möjligt, förlåtet, att all tanke på experimentets förnyande i framtiden helt och hället uppgifves. Keisaren har erhållit en lexa, hvars intryck ej snart skall utplånas, och de bourbonska och orleanska monarkernas exempel äro ingen uppmuntran för en fransk herrskare, som skulle kunna känna sig frestad att hellre låta sig brytas än böjas, Att inom armån mer än 45,000 nejröster skulle komma att afgifvas, hade helt säkert Napoleon icke väntat. Man måste antaga att det gick honom djupt till sinnes att finna det den republikanska propagandan i så pass stor mån undergräft det kraftigaste stödet för hans makt. Dock har han varit nog klok att icke förråda sin missbelåtenhet; tvärtom — han har låtit offentligen gifva tillkänna att han icke ett ögonbliek tviflar på sin armås trohet. Detta skedde genom en af marskalk Canrobert utfärdad dagorder, hvari meddelas in extenso ett så lydande kejserligt bref: Min käre marskalk! Man har utspridt så löjliga och öfverdrifna rykten med anledning at de i Paris varande truppernas omröstning, att jag finner mig befogad bedja er upplysa generalerna, officerarne och soldaterna under ert befäl, det mitt förtroende till dem aldrig varit rubbadt. Jag ber er vidare säga särskildt åt general Lebrun, att jag finner mig synnerligen tillfredsställd öfver den fasthet och kallblodighet, hvilken han och de under hans befäl stående trupperna ådagalagt vid undertryckandet af de oroligheter, som under de sednaste dagarne hemsökt hufvudstaden. Var öfvertygad, käre marskalk, om min vänskap. Napoleon. Hvad oroligheterna beträffar, voro dessa i sig sjelfva icke af någon större betydelse. Vi berättade i går förloppet af gatustriderna den 10 dennes, och den dagen lärer det gått hetast till. Men de åtgärder, som från mynAlgahatarnaag sida vidtagang för att hålla ÅA nn