—— ——— vv
Ett enda godt verk har den nyss upp-
lösta babyloniska riksdagen uträttat. Den
har gillat en ändring i grundlagen, hvari-
genom äfven andra än sådane, som med
eller utan öfvertygelse bekänna den renå
Augustinskaläran, tillerkännasrätt att blifvå
riksdagsmän eller utnämnas till vissa sta-
tens embeten och tjenster. Riksdagen
har härför blifvit varmt prisad. Den förra
riksdagen blef det ock för att den för sin
del beslöt en ny lag med något utvidgade
rättigheter för dem som afvika eller af:
falla från den evangeliska bekännelsen,
Men regeringen har icke stadiästat denna
lag, emedan den anser kyrkomötets åsigt
deröfver först böra inhemtas. Således
står Sverige ännu qvar vid 1860 års in?
toleransedikt.
Vi skola nu visa hvartil! detta edikt
kan leda.
En mån, som genom honom ådömdt fän-
gelsestraff blifvit urståndsatt att försörja
sin familj, har lemnat sin hustru och 5
barn, af hvilka icke något är öfver 12 år
gammalt, i den djupaste fattigdom. Hurt
strun vände sig till den af hufvudstadens
territorialförsamlingar, som mannen tillhör,
med begäran om understöd för barnen,
men hennes begäran måste afslås, emedan
barnen blifvit med fadrens samtycke döpta
till en här af staten erkänd främmande
trosbekännelse, som modren äfven tillhör;
dock lofvade den lutherska församlingens
pastor välvilligt att söka få åtminstone ett
af barnen irtaget å Frimurarebarnhuset.
Då emellertid detta löfte icke kunde blifva
uppfyldt, vände modren sig till sin pastor,
den främmande församlingens föreståndare,
som visserligen gaf henne understöd, men
förklarade att han icke vågade mottaga
barnen i sin skola, der lärjungarne äfven
fritt underhållas, utav såvida vederbörande
villa skriftligen försäkra att han och för-
samlingens inrättning ej skulle för detta
kärleksverk utsättas för laga påföljd. Ve-
derbörande hade nemligen muntligen för-
säkrat modren att den främmande pastorn
kunde utan äfventyr mottaga hennes barn,
emedan det ej komme ifråga att tillämpa
en här förut omnämnda förordningen af
1860, hvilken förordnings 8:de S stadgar,
att om här bosatte främmande trosbe-
kännare upplåta sia skola för andra än
bekännare af deras egen troslära eller de-
ras barn, skolan då skall tillslutas och
församlingens föreståndare böta från 50
tilloch med 300 rår, hvilka böter, om de
ej kunta gäldas, måste aftjenas med fän-
gelse.
Nu skulle det väl tyckas att de ifråga-
varande tvenne barnen kunde erhålla un-
dervisning i den främmande församlingens
skola, då modren tillhör denna församling
och barnen äro döpta enligt samma tros-
samfunds ritual. Men se, en annan 8,
den 10:de, i nämnda kungl. intoleransedikt
af 1860 stadgar, att om jfadren tillhör:
svenska kyrkan, såsom nu är fallet, må-
ste barnen uppfostras i den rena evan-
geliska läran. 1860 års förordning till-
låter nemligen väl modren, om hon till-
hör ett främmande trossamfund, tt med-
gifva det barnen uppfostras i den rena
evangeliska läran när modren bekänner
denna lära, men mannen får icke, då hon
är lutheran, tillåta sin hustru att uppfo-.
stra barnen i den främmande lära han be-