—— ——— vv Ett enda godt verk har den nyss upplösta babyloniska riksdagen uträttat. Den har gillat en ändring i grundlagen, hvarigenom äfven andra än sådane, som med eller utan öfvertygelse bekänna den renå Augustinskaläran, tillerkännasrätt att blifvå riksdagsmän eller utnämnas till vissa statens embeten och tjenster. Riksdagen har härför blifvit varmt prisad. Den förra riksdagen blef det ock för att den för sin del beslöt en ny lag med något utvidgade rättigheter för dem som afvika eller af: falla från den evangeliska bekännelsen, Men regeringen har icke stadiästat denna lag, emedan den anser kyrkomötets åsigt deröfver först böra inhemtas. Således står Sverige ännu qvar vid 1860 års in? toleransedikt. Vi skola nu visa hvartil! detta edikt kan leda. En mån, som genom honom ådömdt fängelsestraff blifvit urståndsatt att försörja sin familj, har lemnat sin hustru och 5 barn, af hvilka icke något är öfver 12 år gammalt, i den djupaste fattigdom. Hurt strun vände sig till den af hufvudstadens territorialförsamlingar, som mannen tillhör, med begäran om understöd för barnen, men hennes begäran måste afslås, emedan barnen blifvit med fadrens samtycke döpta till en här af staten erkänd främmande trosbekännelse, som modren äfven tillhör; dock lofvade den lutherska församlingens pastor välvilligt att söka få åtminstone ett af barnen irtaget å Frimurarebarnhuset. Då emellertid detta löfte icke kunde blifva uppfyldt, vände modren sig till sin pastor, den främmande församlingens föreståndare, som visserligen gaf henne understöd, men förklarade att han icke vågade mottaga barnen i sin skola, der lärjungarne äfven fritt underhållas, utav såvida vederbörande villa skriftligen försäkra att han och församlingens inrättning ej skulle för detta kärleksverk utsättas för laga påföljd. Vederbörande hade nemligen muntligen försäkrat modren att den främmande pastorn kunde utan äfventyr mottaga hennes barn, emedan det ej komme ifråga att tillämpa en här förut omnämnda förordningen af 1860, hvilken förordnings 8:de S stadgar, att om här bosatte främmande trosbekännare upplåta sia skola för andra än bekännare af deras egen troslära eller deras barn, skolan då skall tillslutas och församlingens föreståndare böta från 50 tilloch med 300 rår, hvilka böter, om de ej kunta gäldas, måste aftjenas med fängelse. Nu skulle det väl tyckas att de ifrågavarande tvenne barnen kunde erhålla undervisning i den främmande församlingens skola, då modren tillhör denna församling och barnen äro döpta enligt samma trossamfunds ritual. Men se, en annan 8, den 10:de, i nämnda kungl. intoleransedikt af 1860 stadgar, att om jfadren tillhör: svenska kyrkan, såsom nu är fallet, måste barnen uppfostras i den rena evangeliska läran. 1860 års förordning tilllåter nemligen väl modren, om hon tillhör ett främmande trossamfund, tt medgifva det barnen uppfostras i den rena evangeliska läran när modren bekänner denna lära, men mannen får icke, då hon är lutheran, tillåta sin hustru att uppfo-. stra barnen i den främmande lära han be