baka. Du riskerar ingenting i Paris så länge
jag bör Talar After Gaston.
Raoul betänkte sig ett ögonblick och sade
derpå: . :
— Ingenting, är du säker derpå?
— För tusan! Vi ha ju fru Fauvel alltför
- väl fast för att hon någonsin skulle våga att
höja sin röst emot oss. Till och med om hon
kände hela sanningen, den verkliga sanningen,
som endast du och jag känna, så skulle hon
fortfara att tiga, så glad skulle hon vara öf-
ver att slippa från straffet för sitt felsteg,
från mannens vrede och verldens tadel.
— Det är nog sannt, svarade Raoul all-
varsamt, vi ha ett ordentligt tag i min moder,
och dåt är icke heller henne, jag fruktar.
— Hvem då?
— En fiende af ditt slag, värdige onkel,
en. oförsonlig fiende . . - Madeleine.
Clameran gjorde en föraktlig Törelso med
handen och sade:
— Åh, Henne!
— Du föraktar henne, icke sannt? afbröt
Riåoul honom i en ton, som vittnade om en
djup öfvertygelse, men jag säger dig, att du
misstager dig. Hon har uppoffrat sig för att
rädda sin tant, men hön har icke uppgifvit
striden. Hon har lofvåt att gifta sig med dig,
och Hon har afskedat Prosper,som är på vip-
pen att dö af sorg, men hon har icke upp-
gifvit allt hopp. Du anser henne för feg och
naiv, icke sannt? Detta är ett misstag. Hon