baka. Du riskerar ingenting i Paris så länge jag bör Talar After Gaston. Raoul betänkte sig ett ögonblick och sade derpå: . : — Ingenting, är du säker derpå? — För tusan! Vi ha ju fru Fauvel alltför väl fast för att hon någonsin skulle våga att höja sin röst emot oss. Till och med om hon kände hela sanningen, den verkliga sanningen, som endast du och jag känna, så skulle hon fortfara att tiga, så glad skulle hon vara öfver att slippa från straffet för sitt felsteg, från mannens vrede och verldens tadel. — Det är nog sannt, svarade Raoul allvarsamt, vi ha ett ordentligt tag i min moder, och dåt är icke heller henne, jag fruktar. — Hvem då? — En fiende af ditt slag, värdige onkel, en. oförsonlig fiende . . Madeleine. Clameran gjorde en föraktlig Törelso med handen och sade: — Åh, Henne! — Du föraktar henne, icke sannt? afbröt Riåoul honom i en ton, som vittnade om en djup öfvertygelse, men jag säger dig, att du misstager dig. Hon har uppoffrat sig för att rädda sin tant, men hön har icke uppgifvit striden. Hon har lofvåt att gifta sig med dig, och Hon har afskedat Prosper,som är på vippen att dö af sorg, men hon har icke uppgifvit allt hopp. Du anser henne för feg och naiv, icke sannt? Detta är ett misstag. Hon