Exempel på svensk och rysk företagsamhet. I den uti Postoch Inrikes-Tidningar för den 14 dennes införda skrifvelsen af den 12 sistlidne april från svenska mipistern i Petersburg, hr O. M. Björnstjerna, till hr utrikes-statsministern angående utsigterna för afsättning i Ryssland af svenska ftillverkningar, förekommer, bland annat, att i allmänbet torde inom andra länder en måhända alltför låg tanka om den ryska inhemska industriens ståndpunkt vara rådande. Detta är ganska sannt och gäller kanske Sverige mera än något anphat land. Vi minnas så gerna vår så kallade ärorika tid, då vi ständigt slogos med ryssarne och funno bland dem några herrar och millioner slafvar, alla med barbariska seder och bruk, och vi hafva i allmänhet en stor benägenhet att fortfarande anse ryssarne såsom ett slags barbarer med en föga utvecklad industri, men oss sjelfva såsom vida mera hyfsade och industriösa. Men i dessa åsigter ligger, hvad industrien beträffar, ett skadligt sjelfbedrägeri, hvilket hr Björnstjernas ifrågavarande skrifvelse är i hög grad egnad att undanröja, hvarför vi rekommendera densamma till noggrannt öfvervägande af alla vederbörande. Vi kunna dessutom icke underlåta att, till stöd för vår mening, ur nämnda skrifvelse exempelvis anföra följande högst märkvärdiga förhållanden: Öfver den europeiska gränsen infördes. till Ryssland år 1864—år 1868 af socker alla slag för värde irubel silfver 8,850,000— -445,000 af stenkol d:o d:o .. 4,801,000—1,760,000 Vi finna häraf, att Ryssland under de sednaste åren i så hög grad minskat införseln af socker och stenkol, att det kan antagas såsom sannolikt, att denna dyra införsel inom få år fullkomligt upphör. Om vi nu fråga efter orsakerna till dessa, för Ryssland högst lyckliga förhållanden, så finna vi svaret i hr Björnstjernas skrifvelse, Denna upplyser nemligen, dels att den ryska sockertillverkningen af hvitbetor år 1867 bedrefs i 330 fabriker med 75,000 arbetare och då utgjorde 4,246,000 pud (1 pud 38,520 svenska skålpund, således 163,555,920 dylika skå!pund) och hade på fem år mer än fördubblats, samt dels att år 1866 inom landet brutits 16,560,000 pud stenkol, hvarförutom det är kändt, att landets rika tillgångar på bräntorf mycket begagnas. Om vi vidare fråga, huru det står till med Sveriges införsel äf socker och stenkol, så finna vi af kommerskollegii sednaste berättelse för år 1868 om vår utrikes handel och sjöfart, att denna införsel alldeles icke aftagit, utan tvärtom årligen ökats. Den utgjorde år 1859—1864—1868 af socker, alla slag, räknadt i skålpund, 35,718,203 38,919,7188—44,229,712; af stenkol, d:o, räknadi i kubikfot, 11,834,960—16,513,817—18,933,392. Och om vi slutligen fråga efter orsakerna till dessa, för Sverige högst menliga förhållanden, så finna vi samma orsaker vara, dels att vi till och med år 1868 icke hade mer än en hvitbetssockerfabrik, nemligen i Landskrona, hvilken fabrik samma år