ee AL
! gå atydket är visst; atthon: sredån:amdöridet
soppan serverades: började tala om dyrätider,
om den allmänna Öristen på petningar joch
om köpmännens oförskämdhet och näirgån-
genkhet.
Sanningen var, sade Hong att ön kommit
till :Beaucaire för att nebocisera upp ett: lån,
men hade fimnit-alla kässor tillslutna för sig,
ja, hennes notario håde gifvit henne döt vän-
:skapliga rådet att försöka sälja slottet, och
då Huvhednes Wrede häröfvör sen sgång löst
hennestungband, yttrade:hon sig, såsom äet
ofta går, långt rer oförbelållsarit till -den
unge mannön, än hönskulle gjort till senYäl-
dre: bekant: Hön talade öm sin olyckliga
ställning, om sin öfo-för framtiden ochfråm-
för7allt om den siwärta, som det förorsakade
henne att-icke Veta, Hur hon skulle Hå ögin
kära Valentine Fift.
Herr Fauvöl tyesnade till-dössa övimierliga
jeremiader med ten -uppsyn,: som sökte att
Tämpa sig efter oniständigheterna, men sinom
sig var han Hänryekt.
Utan att låta den gamla dapven får tala till
slut, började han nu yttra sin tanlsa -om sa-
kön; tillstående ätt han icke kunde begripa
IKennes? bekymmer.
Hur kwide Chon - oroas vid tanken ipå,ratt
Hon :ieke kunde gifva sina dotter:någon- hem-
gift? Frökeons Valeuting-. egde irsim härkomst
och sin skönhet en hemgift, som mången skulle
afundas henne.