denna reform vore dock, både efter tal:ns me-
ning och för så vidt Kan kunnat sluta af de
tankar som i denna fråga blifvit vid riksdagen
uttalade, angelägnare än att nu ånyd göra om den
organisation, som för blott ett par år sedan
blifvit. genomförd. Hr af Klint yrkade af-
slag å skrifvelsen, hufvudsakligen på de af
hr Hazelius anförda skäl. Hr H. Wachtmei-
ster talade för bifall till punkten, enär enligt
tal. öfvertygelse flottan dök sjöartilleriet förr
eller sednare måste sammanslås och det der-
för vore klokare att ju förr desto hellre göra
sig beredd på i hvilken riktning den nya
organisationen borde vidtagas. Hvad försla-
get i öfrigt beträffade, så ville tal. nu ej
inlåta sig i en granskning af detsamma,
men måste dock uttala såsom sin mening,
att det nya sjöartilleriet ej vore något, som
förtjenade att särdeles mycket hålla på.
Hr Jjustitiestatsministern, :svom må: erhöll or-
det, upptog till besvarande hr Wallenbergs
yttrande. om statsrådet Thulstrup.- Tal. för-
klarade att han måste protestera mot det ytt-
rande som af hr Wallenberg blifvit fäldt, att
hr Thulstrup endast för att afvakta pensions-
ålderns inträdande;skulle-hafva mottagit ichef-
skapet för sjöförsvarsdepartementeti: Ett! så-
dant påstående vore. alldeles. obefogadt, enär
hr T. lika väl och med större fördel. kunnat
afvakta denna tids inträffande från den plats
han förut innehade. Då hr T. mottog ifråga-
varande befattning, egde regeringen icke kän-
nedom om att det fanns någon fackman, som
kunde vara lämplig och villig att mottaga den-
samma, och för hr T:s känplighet Å i detta fall
talade den kunskap man hade om hans åsi
ter ahgående den då påbörjade, tish icke ar
slutade reorganisatiohen af ONE
satt man -var öfvertygad om:hans -villighet att
:söka bringa densamma till stut, Under så
danä förhållanden! va? det ssömokr Ts åtagit
-sigoatt tills vidare öfvertaga dettardepartörhent,
och tal. trodde för sin def att: han vant. qv
temligen allmänt erkännande att hafva fi
gjort detta uppdrag -både med insigt och ait
och med framgång, och såvida tal. icke allt
för mycket misstoge -sig, !så hade äfven hr
Wallenberg sjelf en gång. förut gifvit honom
detta vitsord. .-Ingen torde hafva rätt att lägga
honom till last -att .han icke utsträckt sin verk-
samhet utöfver den gräns i tiden, som stats-
makterna utstakat. för det allmänna bästås skull
och med afseende på tjenstemannens rätt att
vid en viss lefnadsålder få åraga sig tillbaka
i ro. Hvad anginge att ögonblicket för Jäf-
skedstagandet blifvit illa vaäldt; så vill tal -r-
inra, att hr T.erKållit afsked först sedanban
deltagit:i utarbetande af.den proposition ;om
statsverkets tillstånd :och -behof, som för denna
riksdag blifvit framlagd, och då man ihågkomme
huru denna proposition i afseende .på femte
hufvudtiteln -var :beskaffad, huru få och föga
vigtiga nya förslag der blifvit framställda, så
föreföll det som hr W:s anmärkning äfven i
detta afseende skulle ega blott en skeribar gil-
tighet. Hr v. Platen, som reserverat sig mot
utskottets betänkande i denna punkt, utveck-
lade i korthet: de: skäl, hvarför kan ej. kunde
bifalla densamma. Hufvudgrunden : för: tal:s
åsigt var, såvidt referenten från läktaren kunde
uppfatta tal:s lågmälda anförande, omöjligheten
att en så talrik församling som riksdagen skulle
kunna underkasta en fråga af denna vigt doch
Omfattning en pröfning, som kunde leda: till
en på sakkännedom grundad, bestämdt uttalad
Opinion såmt att de af utskottet: framställda
satserna redan förut voro afkom:t både kända
och, såvidt möjligt, äfven tillämpade. Tal,
framlade härefter några af: de :skäl, som efter
hans .öfvertygelse talade: mot sammanslagnin-
gen, såsom t, ex. att flottans befäl ej kunde
föra skärgårdsfartyg, enär det, om det skulle
rätt uppfylla sina öfriga åligganden, saknar tid
att förvärfva sig tillrädklig lokalkännedom om
våra skärgårdar m. m., samt erinrade slutli-
gen, med avledning af en tal. uttryckta iupp-
fattning af det beslut af riketsständer; hvarpå
åtgärden att skilja sjöförsvaret i tvenne delar
grundåt sig, att detta beslut, hvilken vigtnman
än måtte tillägga det, tillkommit på laga väg,
såsom bevis hvarpå tal. uppläste expeditions-
utskottets vid 1865 års riksdag förslag till
skrifvelse i detta ämne.
Under aftönens sommanträde Fortsderen jr
skussionen öfver denna punkt. Hr H:
milton besvarade de anvmärkningår, som n-
der den föregående diskussionen riktåts mot
utskottet, och kom till det resultat, såväl på
grund är justitieministerns som chefens för
sjöför Svår sdepartementet yttranden, att utskot-
tet i sitt förslag ej alldeles träffat det riktiga,
såmt. föreslog derför att skrifvelsen i denna
punkt endast skulle innehålla en åänhåällän om