— Jag skall nog få dem att springa, sade
la Verdure.
Emellertid måste Gaston med tillhjelp a
Saint-Jean klättra öfver trädgårdsmuren och
gå ner till fiskaren Pilorets koja. Det är er
gammal matros från republikens tid, som skall
göra sitt bästa att rädda Gaston, och äro de
blott ute på Rhöne-floden, kunna de skratt:
åt gensdarmerna. Nu har ni väl förstått mig
gå nu.
Sedan den gamle markisen blef ensam med
sin son, stoppade han juvelerna i en silkespung
och i det han öppnade armarne, sade han:
— Kom, min son, och låt mig välsigna dig
Gaston dröjde.
— Kom, sade markisen, och låt mig om-
famna dig. Ridda dig, och du skall få erfara
att jag älskar dig.
Fader och son höllo hvarandra omslåtns
öfver en minut, men bullret utanför galler-
porten blef nu alltför starkt, och herr de
Clameran tog slutligen fram ett par pistoler
och lemnade dem till sonen, sägande:
— De böra icke få dig lefvande, Gaston
Olyckligtvis flydde icke Gaston straxt se.
dan han lemnat sin far. Han ville fram-
förallt återse Valentine och hoppades, att
Piloret kunde lägga till med sin båt utanför
slottet la Verberies murar. Han uppsköt dor-
för sin flykt och sprang i stället upp på sitt
rum och tände ett ljus, som gaf Valentine